Lyckade citat ;)
Har precis hoppat ur duschen efter en härligt blöt springtur. Började skratta för mig själv när jag tänkte på hur det kan bli om man inte riktigt tänker på vad man säger :P
Här kommer några underbara exempel:
Jag och Elin är mitt på prakeringen på Höga. Plötsligt utbrister jag:
"Gud vilken fin tallrik!"
Elin : "Va?"
Jag: "Den stora blå"
Elin: "Jasså, menar du traktorn?" :P
Från bandyträningen igår:
"Fyra lag per varv!" (Andreas skulle förklara staffetten, men vi fattade ingenting :P)
"Hur länge sprang du, Sandra?"
"Jag sprang 45 minuter, men det tog bara 34!" (Ja, Sandra är blond ;0P)
Sandra och hennes lilla syster, Emelie, sitter i köket och plötsligt säger Emelie:
"Men Sandra, kan du steka bananerna då"
Sandra: "Va? bananerna?"
Emelie: "HAHAAHAH NEEJ, mena pannkakorna" (Tydligen går blondheten går i släkten) ;)
Martina kan också vara riktigt smart ibland:
Martina:"Har jag berättat att jag köpt ett nytt halsband till katten?"
Jag:"Nä, vad då för halsband?"
Martina:"Ett med vägbeskrivning!"
Synd att katten inte kan läsa ;)
Kom bara att tänka på en till sak som jag sa när jag var arg en gång:
"IGÅR VAR IMORGON IDAG!!!!"
Jag är riktigt imponerad på mig själv för att jag kunde sammanfatta det på ett så bra sätt när jag var flyg förbannad ;)
Det tråkiga med sånna här citat är att det bara är de som var med när de uttalades som förlänger livet med ett gott skratt. Jag kommer tydligen att leva länge ;)
Kommer att sakna dig!
Här kommer några underbara exempel:
Jag och Elin är mitt på prakeringen på Höga. Plötsligt utbrister jag:
"Gud vilken fin tallrik!"
Elin : "Va?"
Jag: "Den stora blå"
Elin: "Jasså, menar du traktorn?" :P
Från bandyträningen igår:
"Fyra lag per varv!" (Andreas skulle förklara staffetten, men vi fattade ingenting :P)
"Hur länge sprang du, Sandra?"
"Jag sprang 45 minuter, men det tog bara 34!" (Ja, Sandra är blond ;0P)
Sandra och hennes lilla syster, Emelie, sitter i köket och plötsligt säger Emelie:
"Men Sandra, kan du steka bananerna då"
Sandra: "Va? bananerna?"
Emelie: "HAHAAHAH NEEJ, mena pannkakorna" (Tydligen går blondheten går i släkten) ;)
Martina kan också vara riktigt smart ibland:
Martina:"Har jag berättat att jag köpt ett nytt halsband till katten?"
Jag:"Nä, vad då för halsband?"
Martina:"Ett med vägbeskrivning!"
Synd att katten inte kan läsa ;)
Kom bara att tänka på en till sak som jag sa när jag var arg en gång:
"IGÅR VAR IMORGON IDAG!!!!"
Jag är riktigt imponerad på mig själv för att jag kunde sammanfatta det på ett så bra sätt när jag var flyg förbannad ;)
Det tråkiga med sånna här citat är att det bara är de som var med när de uttalades som förlänger livet med ett gott skratt. Jag kommer tydligen att leva länge ;)
Kommer att sakna dig!
Misslyckanden
Jag kan inte fatta att det är fem månader sen jag kom hem från USA och New York!
Tiden har gått så himla fort så att jag nästan blir mörkrädd när jag tänker på det. Tiden i USA är något som jag alltid kommer att komma ihåg! Jag ångrar absolut inte att jag åkte dit, men jag ångrar inte heller att jag åkte hem. Man kan tycka att jag misslyckades eftersom att jag kom hem igen efter en månad istället för tolv, men saken är den att jag tycker inte att det är ett misslyckande. Jag lärde mig och insåg så grymt mycket när jag var i USA! Saker som jag inte skulle ha insett om jag inte hade åkt iväg.
Det främsta, och kanske viktigaste, som jag lärde mig var hur mycket mitt liv här hemma ändå betydde för mig. Innan jag åkte kände jag att det spelade ingen roll om jag åkte iväg ett år, för ingen skulle bry sig ändå... Det kändes som att jag glidit ifrån mina närmsta vänner, en av dem hade t.o.m. flyttat 50 mil ifrån mig! Och min familj sa aldrig till mig att de skulle sakna mig, så jag trodde att de ville att jag skulle åka iväg. Eller så var det kanske bara så att jag intalade mig själv det för att göra det enklare flör mig själv att lämna alla...
Det gick inte en enda dag i USA som jag inte tänkte på dem här hemma. Jag undrade vad de hade för sig och vad vi skulle ha gjort om jag varit hemma med dem... På nätterna drömde jag om allt roligt vi gjort tillsammans och kunde höra deras skratt, och på dagarna kände jag mig helt vilse. Även fast jag fick en massa nya vänner hela tiden i USA och gjorde massa roliga saker så trivdes jag inte. Jag pratade med många au pairer, och ingen av dem, varken de som varit där länge eller bara några veckor, kände samma sak som jag.
Att jag vantrivdes i min värdfamilj gjorde ju inte saken bättre heller. Det kändes som att mamman såg mig som någon sorts rival, att jag tog hennes plats. Hon skrattade aldrig eller pratade med mig som de andra au pairernas värd-mammor gjorde. Dessutom snokade hon på mitt rum...
Även fast jag mådde skit just då så insåg jag att jag aldrig skulle bli lycklig i USA eftersom att jag hörde hemma i Sverige! Min familj saknade mig och även om inte mina vänner gjorde det så saknade jag dem! Glädjen jag kände när jag klev ut ur flygplanet på arlanda, hämtade mina väskor och fick syn på min familj var helt otrolig! Jag har aldrig varit så lycklig!!! Och på kvällen när jag överraskade Elin! Vad kan jag säga? Det var första gången någonsin som jag gråtit för att jag var lycklig! Det kändes som att jag gick på moln!!!
Tiden i USA lärde mig att ta hand om mig själv, gav mig självförtroende och gjorde mig starkare. Jag insåg inte det just då, men nu vet jag att det är sant. Jag lärde mig att det inte alltid går som man tänkt sig. Om man nu inte lyckas med det man hoppats på så är det iallafall inget misslyckande! Tiden i USA lärde mig att se situationer ur olika vinklar, och botade mig från min rädsla att misslyckas.
Det har gått fem månader sen jag kom hem från USA, sex månder sen jag åkte. På de sex månaderna har jag misslyckats med många saker, men är åndå inte nedslagen. Jag "misslyckades" med USA-resan, men den lärde mig att acceptera den jag är. Sen "misslyckades" jag med att starta eget företag, men jag lärde mig trots allt att starat ett företag, att våga fråga om hjälp och att prata för mig själv!
Även fast jag misslyckats med så mycket den senaste tiden så är jag fortfarande här, och jag utvecklas som person varje dag!
"Varje människa måste ha rätt att begå många misslyckanden,
utan att känna sig misslyckad."
(Lars Kjellman)
Några av mina au pair-vänner i New York :)
Tiden har gått så himla fort så att jag nästan blir mörkrädd när jag tänker på det. Tiden i USA är något som jag alltid kommer att komma ihåg! Jag ångrar absolut inte att jag åkte dit, men jag ångrar inte heller att jag åkte hem. Man kan tycka att jag misslyckades eftersom att jag kom hem igen efter en månad istället för tolv, men saken är den att jag tycker inte att det är ett misslyckande. Jag lärde mig och insåg så grymt mycket när jag var i USA! Saker som jag inte skulle ha insett om jag inte hade åkt iväg.
Det främsta, och kanske viktigaste, som jag lärde mig var hur mycket mitt liv här hemma ändå betydde för mig. Innan jag åkte kände jag att det spelade ingen roll om jag åkte iväg ett år, för ingen skulle bry sig ändå... Det kändes som att jag glidit ifrån mina närmsta vänner, en av dem hade t.o.m. flyttat 50 mil ifrån mig! Och min familj sa aldrig till mig att de skulle sakna mig, så jag trodde att de ville att jag skulle åka iväg. Eller så var det kanske bara så att jag intalade mig själv det för att göra det enklare flör mig själv att lämna alla...
Det gick inte en enda dag i USA som jag inte tänkte på dem här hemma. Jag undrade vad de hade för sig och vad vi skulle ha gjort om jag varit hemma med dem... På nätterna drömde jag om allt roligt vi gjort tillsammans och kunde höra deras skratt, och på dagarna kände jag mig helt vilse. Även fast jag fick en massa nya vänner hela tiden i USA och gjorde massa roliga saker så trivdes jag inte. Jag pratade med många au pairer, och ingen av dem, varken de som varit där länge eller bara några veckor, kände samma sak som jag.
Att jag vantrivdes i min värdfamilj gjorde ju inte saken bättre heller. Det kändes som att mamman såg mig som någon sorts rival, att jag tog hennes plats. Hon skrattade aldrig eller pratade med mig som de andra au pairernas värd-mammor gjorde. Dessutom snokade hon på mitt rum...
Även fast jag mådde skit just då så insåg jag att jag aldrig skulle bli lycklig i USA eftersom att jag hörde hemma i Sverige! Min familj saknade mig och även om inte mina vänner gjorde det så saknade jag dem! Glädjen jag kände när jag klev ut ur flygplanet på arlanda, hämtade mina väskor och fick syn på min familj var helt otrolig! Jag har aldrig varit så lycklig!!! Och på kvällen när jag överraskade Elin! Vad kan jag säga? Det var första gången någonsin som jag gråtit för att jag var lycklig! Det kändes som att jag gick på moln!!!
Tiden i USA lärde mig att ta hand om mig själv, gav mig självförtroende och gjorde mig starkare. Jag insåg inte det just då, men nu vet jag att det är sant. Jag lärde mig att det inte alltid går som man tänkt sig. Om man nu inte lyckas med det man hoppats på så är det iallafall inget misslyckande! Tiden i USA lärde mig att se situationer ur olika vinklar, och botade mig från min rädsla att misslyckas.
Det har gått fem månader sen jag kom hem från USA, sex månder sen jag åkte. På de sex månaderna har jag misslyckats med många saker, men är åndå inte nedslagen. Jag "misslyckades" med USA-resan, men den lärde mig att acceptera den jag är. Sen "misslyckades" jag med att starta eget företag, men jag lärde mig trots allt att starat ett företag, att våga fråga om hjälp och att prata för mig själv!
Även fast jag misslyckats med så mycket den senaste tiden så är jag fortfarande här, och jag utvecklas som person varje dag!
"Varje människa måste ha rätt att begå många misslyckanden,
utan att känna sig misslyckad."
(Lars Kjellman)
Några av mina au pair-vänner i New York :)
Gammal gubbe?
Hejsan!
Två gånger under det senaste dygnet har jag pratat med två gamla gubbar!
Igår när jag spelade couronne på nätet chattade jag med min motståndare. Han undrade hur gammal jag var och när jag undrade hur gammal han var så sa han att han var en gammal gubbe. Senare fick jag ur honom att han var 37 år! Oh, my God!
Sen idag på jobbet skulle jag fråga om intervjupersonens ålder och då var det också en riktigt Gammal gubbe jag hade på tråden. Han var hela 36 år!!!!
Jag satt och funderade på det där idag på jobbet när jag satt och väntade på någon skulle svara i telefon. Om nu alla som fyllt 35 kallar sig själva för gamla gubbar, vad är jag då? Jag är ju hela 19 år, det är drygt hälften av 35! Då är jag ju för f*n medelålders!!! Snart får jag kalla mig själv för en klimakterie kossa då eller?
Nä, det här går inte jag med på! Jag får ju nästan för tidig 40-års kris!!! Lyssna på mig nu alla gammla gubbar:
Två gånger under det senaste dygnet har jag pratat med två gamla gubbar!
Igår när jag spelade couronne på nätet chattade jag med min motståndare. Han undrade hur gammal jag var och när jag undrade hur gammal han var så sa han att han var en gammal gubbe. Senare fick jag ur honom att han var 37 år! Oh, my God!
Sen idag på jobbet skulle jag fråga om intervjupersonens ålder och då var det också en riktigt Gammal gubbe jag hade på tråden. Han var hela 36 år!!!!
Jag satt och funderade på det där idag på jobbet när jag satt och väntade på någon skulle svara i telefon. Om nu alla som fyllt 35 kallar sig själva för gamla gubbar, vad är jag då? Jag är ju hela 19 år, det är drygt hälften av 35! Då är jag ju för f*n medelålders!!! Snart får jag kalla mig själv för en klimakterie kossa då eller?
Nä, det här går inte jag med på! Jag får ju nästan för tidig 40-års kris!!! Lyssna på mig nu alla gammla gubbar:
Man är så gammal som man gör sig till och inte ett år äldre!
(Go BWO!!!)
(Go BWO!!!)
Den gamla goda tiden
Hejsan!
Det var skridsko-disco för lågstadieelever på Höga ikväll. Det var jätteroligt! Ok, jag vet att jag inte går i lågstadiet precis,men jag hade kul iallafall :D Det var ju mest de tjejer som jag och Elin tränar så man kunde åka runt och latja med dem :P
Discot fick mig att tänka tillbaka på när jag var 7-8 år. Gud vad enkelt allt var då! Hade hur många vänner som helst, man kunde leka och ha kul utan att någon gav en blickar. Eller kanske var det så att man bara var omedveten om vad blickarna innebar, men det man inte vet dör man ju inte av så ;) Nä, men allt vara helt enkelt mycket lättare när man var liten. Jag kände inget ansvar eller press. Allt jag gjorde, gjorde jag för att jag ville! Ok, kanske inte att gå i skolan då, men lektionerna bara flög iväg när man tänkte på allt roligt man skulle göra på rasten.
Det var i fyran som allt började förändras. Nu när jag tänker på det så kanske det berodde på att man fick flytta till Fyrkanten och fick helt nya lärare. Tänk dig, vi fick börja i Fyrkanten, precis som de stora barnen ;) Och sen så ligger ju fyrkanten längst bort från fotbollsplaner och lekplatser, så man var ju nästan tvungen att sluta leka... Allt blev helt plötsligt mycket allvarligare... Man var verkligen tvungen att passa in helt plötsligt. Ens gamla vänner fanns inte längre, de var som utbytta!
Tänk hur mycket som kan ändras på en sommar...
Det var skridsko-disco för lågstadieelever på Höga ikväll. Det var jätteroligt! Ok, jag vet att jag inte går i lågstadiet precis,men jag hade kul iallafall :D Det var ju mest de tjejer som jag och Elin tränar så man kunde åka runt och latja med dem :P
Discot fick mig att tänka tillbaka på när jag var 7-8 år. Gud vad enkelt allt var då! Hade hur många vänner som helst, man kunde leka och ha kul utan att någon gav en blickar. Eller kanske var det så att man bara var omedveten om vad blickarna innebar, men det man inte vet dör man ju inte av så ;) Nä, men allt vara helt enkelt mycket lättare när man var liten. Jag kände inget ansvar eller press. Allt jag gjorde, gjorde jag för att jag ville! Ok, kanske inte att gå i skolan då, men lektionerna bara flög iväg när man tänkte på allt roligt man skulle göra på rasten.
Det var i fyran som allt började förändras. Nu när jag tänker på det så kanske det berodde på att man fick flytta till Fyrkanten och fick helt nya lärare. Tänk dig, vi fick börja i Fyrkanten, precis som de stora barnen ;) Och sen så ligger ju fyrkanten längst bort från fotbollsplaner och lekplatser, så man var ju nästan tvungen att sluta leka... Allt blev helt plötsligt mycket allvarligare... Man var verkligen tvungen att passa in helt plötsligt. Ens gamla vänner fanns inte längre, de var som utbytta!
Tänk hur mycket som kan ändras på en sommar...
Miljövänlig?
Hej!
Jag har alltid intalat mig själv att jag är en grön person, men nu är jag inte lika säker på det längre.
Anledningrn/arna till att jag tvivlar är:
- För att jag kan duscha två gånger per dag vissa dagar, en gång på morgonen för att jag känner mig ofräch och sen på kvällen efter träningen.
- Jag vill dricka iskallt vatten, vilket resulterar i att jag spolar vatten i flera minuter medans de finns de som inte har något vatten alls!
- Jag tar bilen till träningarna för att tjäna tid.
- Jag diskar flera gånger för hand varje dag för att slippa diska allt på en gång. Vi är nog det enda hushållet i Sverige utan diskmaskin ;0P
- Min bärbara dator står på nästan hela dagarna för att jag är för lat för att slå av och på hela tiden.
Fast jag har också kommit på att det inte är lätt att leva miljövänligt i dagens samhälle. Om man lever i ett U-land så har du tillräckligt att tänka på när det gäller att leva. Om man istället lever i ett I-land så är man för stressad och bortskämd för att orka bry sig.
Vissa dagar duschar jag två gånger p.g.a. att jag kan! Jag är så bortskämd med att det bara är att vrida på kranen så kommer varmvatten, jag behöver inte ens oroa mig för att varmvattnet ska ta slut! Om jag inte duschar på Höga vill säga ;0)
Kallt vatten skulle jag ju kunna fixa genom att ställa en tillbringare i kylen, men det tar ju mycket längre tid. Då måste jag ju vänta flera timmar innan vattet är kallt, och det har jag ju inte tid med. Dessutom så är våran kyl oftast proppfull, så det får inte ens plats med en uppäten ost där i :0P
Att jag tar bilen till träningarna är kanske på ett vis förståeligt eftersom jag har 4 km till Höga. Jag har faktiskt försökt att gå istället, men det tar ju typ 35 minuter att gå. Det är över en timmer fram och tillbaka...
Det här med diskningen har jag funderat mycket över! Hörde på radion förra veckan att de nya diskmaskinerna är miljövänligare än att handdiska för då behöver du inte skölja av allt eller lägga det i blöt och det går inte åt lika mycket vatten under själva diskningen. Fast det beror väl på hur man handdiskar också. Det finns ju de som diskar och sköljer under rinnande vatten, då kan jag förstå att en diskmaskin tar mindre vatten, men jag diskar alltid i diskhon och sköljer i en diskbalja. Då gör det åt typ 30 liter vatten under diskningen. Fast iof så sköljer jag ju allt innan också och då går det ju åt mer energi... Men å andra sidan så bor jag hemma med pappa som är anti diskmaskiner...
Att datorn står på hela dagen borde jag faktiskt ändra på. Fast jag har redan blivit bättre på den punkten, för nu stänger jag av datorn varje gång jag går hemifrån :0) Undrar om en dator fortfarande tar mer ström vaje gång man startar den än var den drar under hela dagen? Måste ta reda på det...
Det finns säker hur många små saker som helst som man skulle kunna ändra på i sin vardag för att man ska bli miljövänligare, gäller bara att ta reda på vad man ska göra. Jag tror jag ska köpa boken 100 sätt att rädd världen, den kostar bara 92kr på bokus, det är mindre än 1kr per råd ;0)
Har kommit fram till att jag inte ska kalla mig miljövänlig innan jag köpt boken ;0)
Nu är det träning som gäller! Hejdå :0D
Motivation
Just nu saknar jag helt motivation till att göra saker. Det är skitjobbigt! Jag fattar inte, förut kändes allt toppen men nu känner jag inte ens för att kliva upp ur sängen på morgonen...
Jag vet inte hur många dagar som klivit upp ur sängen, kollat på sköldpaddsakvariumet och tänkt "Äh, jag gör rent det imorgon istället". Eller hur många gånger jag kollat på mitt rumsgolv och tänkt "Inte idag, men imorgon har jag inget för mig"´.
Förra veckan skulle jag börja med Fysik B också, men eftersom jag fastnade på en gång så tappade jag motivationen för att räkna det med... Jag vet att jag borde plugga fysik, men jag orkar bara inte! Samtidigt har jag dåligt samvete eftersom min handledare på komvux lagt ner tid på att hjälpa mig och lägga upp kursen... VAD FAN SKA JAG GÖRA?!?!?! Suck... Vilket delemma...
Aja, efter jag ätit lunch ska jag ta tag i planeringen inför skridskodiscot för lågstadiet på fredag. Det är jag faktiskt motiverad att göra! Fast det kan bero på att det måste göras...
Varför känns det jämt mycket lättare att göra saker som måste göras än saker som man kan göra när man känner för det?
Jag känner inte ens för att gå och jobba ikväll, och det är bara mitt andra pass!!!
Jag blir helt snurrig bara av att tänka på motivation så att jag inte kan skriva ner något...
Kan du hjälpa mig att få tillbaka min motovation?
Annis bloggar!
Välkommen till min alldeles egna blogg!
Nu har jag tillslut bestämt mig för att skaffa en blogg jag också! Till en början var jag skeptisk mot bloggar, jag tyckte att om man nu skulle skriva något som vem som helst kan läsa, så måste man ju skriva om något viktigt. Jag menar, ärligt talat, hur många vill läsa om din vanliga, tråkiga vardag? Är jag den enda som tycker att det är sömnmedel att läsa alla bloggar där det står:
"Idag vaknade jag, då åt jag frukost. Sen gick jag till skolan. Kompisen var sjuk idag.
Efter skolan gick jag hem och åt middag. Nu ska jag på träningen."
Ok, kanske lite överdrivet, men du förstår nog vad jag menar...
Så nu kanske du tänker, men vad i hela friden hade hon tänkt skriva om då? Ja du, det är en riktigt bra fråga... Vet inte ens om jag själv kan svara på den ;) Men jag ska försöka att ventilera mina tankar lite grann, för jag är en person som tänker väldigt mycket! Speciellt när jag ska sova vilket leder till att det tar minst en timme innan jag somnar på kvällarna... Tänkte att om jag skaffar en blogg där jag kan skriva ner min tankar så kanske jag kan somna snabbare, vi får se hur der går... Men bli inte förvånad om jag snart börjar berätta om mina tråliga vardag jag också, för saker brukar aldrig bli som jag tänkt mig :P Fast å andra sidan så skulle jag ju isånnafall kunna läsa min egen blogg när jag ska sova ;)
Aja, vi får se hur det här utvecklar sig :D
Puss&Kram Annis
