Annis

Jag har haft fullt upp de senaste dagarna, men det har bara varit roligt.

Det är något speciellt första skoldagen. Det spelar ingen roll hur gammal man är eller om det är grundskolan, högstadiet, gymnasiet eller universitetet som man ska börja på, det är samma känsla iallfall. Nervös, orolig och förväntansfull på en och samma gång.

Jag klev upp kl åtta på måndagen, men då hade jag legat vaken ett tag. Jag kom iväg strax innan halv tio, det tar bara 10min att åka till SLU, men jag ville vara där i tid. Men när jag kom dit så var naturligtvis alla parkeringar upptagna. Eter att ha snurrat ett bra tag så hittade jag en parkering på skolområdet, men då var klockan fem minuter i tio! Lite stressad styrde jag mina steg mot Henrquist-aulan. Det var rätt många där inne, och förvånandsvärt tyst. Man kunde nästan skära spänningen i luften med en kniv! När de sen börjde prata någon på scenen så började alla försiktigt vrida sig om för att kolla hur många, och vilka som var där. Jag blev jättenervös för att jag satt mig i fel sal, för jag tyckte att de sa Välkommen till BYS (biologiska yrkeshögskolan), men sen började de prata om SLU:s utbildningar också så jag var på rätt ställe. Sen fick vi samlas klassvis i klassrummen, det får 40st i min klass men jag känner ingen. Men det finns personer från Malmö i söder till Kiruna i norr i samma klass! Rätt så coolt :P 

Tyvärr så har jag inte hunnit känna någon speciell i klassen, men jag har pratat med många. Tyvärr är jag så dålig på namn så jag minns nästan inte vad någon som jag pratat med heter men ändå ;) På dagarna sitter vi och pumpas med information om skolan, vad vi kan göra sen, biblioteket och massa annat också, och på eftermiddagarna har vi Nollning. Då är vi uppdelade i lag, och alla nya är blandade. I mitt lag är det några som läser bioteknik, företagande med häst, djursjukvårdnad och en som läser etologi och djurskydd som mig. Vi har tävlat måndag, tisdag och idag, bl.a. har vi haft staffetter, skattjakt, fototävling m.m.

Idag i spöregnet hade vi vår cermoni och blev ettor istället för nollor. Vi gick två och två, med ögonbindlar och ledda av faddrarna (2:or och 3:or) till torget vid Skara domkyrka. Faddrarna hade roligt med oss och sa åt oss att duka åt saker som inte fanns och att vinka åt bilarna som åkte förbi. Det var rätt roligt faktiskt, fast lite äckligt att inte se vart man gick. på torget blev vi dubbade till Skaraättingar och vårt första privilegium var att gå över bron mellan kårhuste och undervisningshuset ;)

På ett sätt är det bra att alla klasser är blandade eftersom det är en relativt liten skola (400 studenter) så man kommer ju lära känna igen de flesta under tidens gång. Samtidigt så skulle jag gärna lära känna de i min klass nu, skulle vara roligt om vi fick presentera oss för varadra för det har vi inte gjort än. Men nästa vecka ska hela klassen till djurparken Nordens Ark måndag till fredag, så vi kommer nog lära känna varandra då förhoppningsvis :D

Imorse åkte familjen hem, så nu är det bara jag och Missan kvar här i Ardala, Skara. Kändes väldigt konstigt när jag stängde dörren efter dem imorse strax efter klockan sex, det kändes på en gång väldigt tomt... Alla gjorde sitt bästa för att hålla tillbaka tårarna, men när jag stängde dörren så öppnades mina tårkanaler istället... Jag lade mig igen i sängen och kom på att jag inte sagt att jag kommer att sakna min familj, så jag var tvungen att skicka ett sms till dem, och då kändes det mycket bättre! De skrev tillbaka att de kommer att sakna mig också, och det är alltid skönt att veta ;)

När tårarna slutat att rinna så somnade jag om. Jag låg och funderade på varför jag var ledsen egentligen, och kom fram till att det var för att allting är helt nytt och mina närmsta är inte här med mig längre, men de är inte långt borta och nu behöver jag ju inte ens tänka på hur mycket det kostar att ringa till dem. Sen när jag lärt känna folk här nere och fått in de nya runtinerna så kommer nog allt att kännas mycket bättre :D Sen så har jag ju iallfall Missan här :D

Imorgon börjar skolan... Lite nervös inför om jag kommer att hitta parkering imorgonbitti, men det går nog bra. Vet att det finns rätt många på området så att. Ska bli roligt att se vilka klasskamrater man får och vart alla bor och kommer ifrån. Skulle ha varit roligt med en klasslista nu, men får hålla mig till imorgon. Undrar vad som kommer att hända under insparken, hoppas att de är snälla med oss nya ;) Det ska bli kul att få uppleva en inspark också, har hört att det kommer att bli ett minne för livet :D Vet inte när utbildningen kommer att starta på allvar, man vill ju få ett hum om vad som gäller och så, men tror att de kommer att gå igenom det i veckan och nästa vecka då vi ska vara måndag-fredag på Nordens Ark. Lite spännande är det allt ;)

Nu väntar jag på att Josefin och hennes kille ska komma på besök. Det ska bli roligt med lite sällskap nu när jag känner mig lite ensam, men det kommer nog att gå över så fort de kommer och imorgon då jag kommer att träffa massa nya människor :D

Ja, nu ligger jag här i sängen i lägenheten. Det börjar sjunka in nu att detta faktiskt är min lägenhet nu!

När vi kom in här igår eftermiddag så kändes det lite konstigt. Först så såg inte lägenheten ut som jag hade föreställt mig. Jag trodde att hallen och köket var mycket mindre, men de var rätt stora. Inte för att jag klagar på det ;) Sen så såg man ju små detaljer som behöver fräschas upp, t.ex måla skåpen (finns typ 100st) och lådorna, laga persiennen, putsa fönstren, måla fönstren m.m. Men det hade jag egentligen tänkt på ända från början när jag såg bilderna på datorn, men just då kändes det lite tungt...

Men nu känns det riktigt roligt! Har fått i ordning det mesta, bara kläderna och böckerna som ska packas upp. Imorgon ska jag och mamma putsa fönster medans pappa och brorsan sätter upp tavlor och nätar in balkongen så att Missan också kan få frisk luft :D Det känns bra att komma in i en lägenhet som är fylld med mina egna saker, även fast alla möbler är från släktingar. Av min faster fick jag en hörnsoffa som hon hade över. Den är riktigt fin, härligt blå men lite nersutten ;) Av min moster som bor 2 mil härifrån fick jag låna en säng, ett soffbord, en TV-bänk, ett köksbord, fyra stolar, fyra kastruller och en micro. Är väldigt tacksam för det, annars hade jag inte haft råd att skaffa alla andra småsaker som jag kommit på att jag behöver. Tänk vad mycket saker som behövs för att man ska kunna klara vardagen! Så det var väldigt skönt att få slippa lägga pengar på möbler :D

Idag (eller egentligen igår för datorn dog igår kväll när jag låg i sängen och skrev) så plockade vi upp nästan allt och bar ner alla tomma låder i förrådet. Efter det åkte vi en sväng till Skara och kollade på SLU, det är jättefint! Nu vet jag vart jag ska på måndag kl. 10! Skara är inte en så stor stad, men den var väldigt krånglig att gå i. Svårt att få grepp om hur stor den egentligen är och vad det finns för affärer och så, men rätt mysig ändå. Sen åkte vi till Lidköpingen en sväng och gjorde av med massa pengar på ÖB, El-giganten och ICA, men bara på sånt som behövdes, te.x. dammsugare, stryljärn och styrkbräda, hammare m.m. m.m.!

På kvällen kom min moster Ulla och hennes nya, Lars, hit på kaffe. Fick en blomma av dem som passade perfekt på köksbordet! Får se hur länge den lever ;) Efter att de åkt så gick vi en sväng runt området, och jag såg mina första vilda igelkottar! Såg totalt fyra stycken längst vägen, och när vi såg den sista vid graget till mitt hyreshus så kunde jag inte låta bli, jag måste bara klappa den ;) Fast bara lite, det kändes som skäggstubb :P Det gick bättre att klappa en igelkott än att klappa en humla som jag försökte med när jag var mindre iaf ;)

Bilder kommer senare, när jag hittat sladden till kameran ;)

Kram Annis

Tiden bara flyger i väg, och snart bär det av till Skara!

Det känns att det närmar sig, men ändå känns det inte likadant som det gjorde för ganska precis ett år sen... Den gången packade jag bara ner mina kläder och skulle åka till ett helt främmande land och vara borta ett år från familjen, vännerna, djuren och bandyn. Den här gången packar jag ner alla mina saker men jag kommer att vara kvar i Sverige, ta med mig Missan, ha vänner runt omkring mig och jag kommer att studera något som jag verkligen brinner för! Dessutom kommer jag att ha ca 30 släktingar i närheten, men jag känner inte någon av dem ;)

Jag ser på flytten som början på mitt liv. Hittills har jag bara gjort det jag måste göra, men nu gör jag något för att skapa min framtid! Det är det här jag har drömt om hela mitt liv; att få studera på universitet och utbilda mig inom djurskydd och lära mig mer om djurens naturliga beteenden. När folk frågar mig om vad jag vill göra så brukar jag svara att jag vill rädda tigern. Och det är verkligen min största dröm, men det är inte säkert att jag lyckas. Den här utbildningen kommer hur som helst vara ett steg i rätt riktining, och efter den kommer jag att ha fått nya kontaker och kanke en helt annan syn på tillvaron. Jag vill vara djurens talesman, och hjälpa djuren att få sin röst hörd i vårat alltför egoistiska samhälle, och på sikt hoppas jag att jag kan åka till Asien eller Afrika för att hjälpa utrotningshotade djur och på sätt och vis även världen. Så mina förväntningar på Etologi och djurskyddsprogrammet vid SLU är att det kommer att ge mig en stadig grund att stå på inför resten av min framtid, och jag hoppas att under utbildningens gång ska jag se vilken väg jag ska ta för att lyckas uppnå mina drömmars mål. Det är viktigt att ha en dröm, men det är trots allt vägen dit som är den viktigaste! Jag vet att det första jag gör efter utbildningen inte kommer att vara att rädda tigern, men ett steg på vägen är att jobba på djurpark eller som djurskyddsinspektör för att samla erfarenhet för att ha en chans att lyckas.

Det kommer att vara svårt i början att anpassa sig i en helt ny stad och få in nya rutiner, men den här gången är jag förberedd, och har bara mig själv (och Missan) att tänka på, så den här gången är jag säker på att det kommer att gå bra!
Jag vet att jag kommer att ha vänner runt om kring mig som stöttar mig, och det känns himmlans skönt!

Jag hoppas att mina vänner här hemma inte kommer att glömma mig! Jag kommer att sakna er, men vi kommer att ses till jul om inte annat! Och ni vet att ni alltid är välkommen ner och hälsa på mig och Missan i våran alldelles egna lägenhet ;)

Den här gången är jag redo! Nu ska jag börja leva mitt liv! Var inte orolig, jag kommer att hålla er uppdatderade här :P

Kram Annis