Lyckad hundpromenad

I onsdags var den första organiserade hundpromenaden i Ardala. Det hade snöat hela dagen och vi undrade om det skulle komma några överhuvudtaget men som tur var slutade det att snöa precis innan klockan sju.

Det ramlade in hund efter hund och det blev hela 11 hundar som gick på långpromenad tillsammans. Fyra kom från Skara och resten bodde i Ardala. Inga hundar fick hälsa på varandra från början utan vi höll lite avstånd till varandra. När vi sedan började att gå fick hundarna nosa på varandra om båda hundarna var med på det. Märkte man att någon av hundarna var lite osäker så lockade man bort dem från varandra och försökte att inte använda kopplet eftersom det lätt skapar spänningar. Under promenaden hann alla undar nosa på varandra och inte ett enda gruff uppstod. Även hundägarna han utväxla några ord med varandra, alla var på gott humör och hade trevligt.
När vi kom tillbaka till parkeringen delade vi upp oss i två köer som gick emot varandra så att vi kunde träna hundmöten. Det gick jättebra det med, alla hundar var på bra humör och ville gärna hälsa på den mötande hunden men lyssnade ändå på sin ägare och nöjde sig med ögonkontakt när de gick förbi de andra hundarna.

Aron fick för sig att vi tränade på att gå fot när vi tränade hundmöten så han hade ögonkontakt med mig hela tiden vilket jag tyckte var positivt. Det är så jag vill att han ska göra när vi möter en annan hund på promenaderna, det går väl så där med det i vanliga fall. Om hunden går på andra sidan gatan kan jag oftast få Arons uppmärksamhet men om vi möter en hund på närmare håll stänger han in sig i sin egen värld och är helt fokuserad på den andra hunden.

Men jag märker faktiskt skillnad sen i onsdgas. Trots att vi bara haft en hundpromenad så lyssnar han mer på mig nu äver när det är en annan hund i närheten än vad han gjorde innan så det ska blir spännande och se vad som hänt tills nästa onsdag.

Det var roligt att se hur alla hundar ändrade sitt beteende under promenaden. Även fast de var osäkra, nervösa, uppspelta m.m. i början hade alla lugnat ner sig till slutet då vi släppte alla hundar och de fick springa runt och leka med varandra. Alla hundar verkade tycka om det men det syntes vilken hund som var ettåring kan man säga... Aron prövade hur långt han fick gå med varje hund. Jag fick säga till honom när han lekte lite för våldsamt med småhundarna men alla hundar skötte sig förvånandsvärt bra!

Det är inte omöjligt att det kommer att komma ännu fler hundar nästa onsdag, ryktet sprider sig fort!

Jag och Aron snöbrottades på jullovet. Malin är den skickliga fotografen ;)


Hundpromenader

Äntligen ska det ordnas med hundpromenader i Ardala!

Det är jag och Paula, en kvinna med två greyhounds och en hedehund som jag träffade under en kvällspromenad med Aron, som har organiserat det. Idag har vi satt upp lappar vid hundlatrinerna om att på onsdag smäller det! Då får alla som vill komma med sin hund och vi går en långpromenad tillsammans. Ryktet om vad som är på gång har redan spridit sig i Ardala. Jag träffade en kvinna med en fem månaders jack russel/papillonvalp igår och hon hade hört det när hon varit på en middag kvällen innan och tyckte att det var en jättebra idé. Just nu vet vi ca sex stycken som tänker komma.

Både jag och Paula tyckter att det är tråkigt att så fort man möter en hund här i Ardala så vänder den. Det sänder omedvetna signaler till hunden att andra hundar är farliga, eller så blir hunden frustrerad över att den inte får träffa andra hundar att den bara blir jobbigare och jobbigare varje gång den ser en hund. Naturligtvis ska hunden inte behöva hälsa på alla den går förbi, men den ska kunna gå förbi en annan hund utan att det ska bli en så stor sak av det.

Jag har motsatta problemet med Aron. Han har fått leka med nästan alla hundar han hälsat på och nu blir han så glad och upphetsad när han ser en annan hund att han drar som en galning och vill bara fram till den. Fast det är inte bara negativt för det har lett till att han inte är reserverad för andra hundägare längre.

Det ska bli roligt att se hur olika hundar reagerar vid hundmöten, det kommer att bli en jättebra erfarenhet för både för mig och för Aron!

Jag och Micke (Paulas man) med alla hundar, Aron, Lady, Rocka och Idun (sarplaninac hedehund). Kan verka onödigta tt starta hundpromenader men de här fyra hundarna känner redan varandra.



Alla hanterar saker på olika sätt

En vän ville att jag skulle läsa hans senaste blogginlägg och gärna kommentera. En av hans vänner har begått självmord.

Jag blev så berörd av det han skrev och kom att tänka på de jag själv förlorat. Jag har inte förlorat många kära, men de jag har förlorat saknar jag än idag. Det är min farfar då jag var tolv år och min farmor för nästa precis ett år sedan. Min farfar gick bort när jag var 12 år efter att ha kämpat emot magcancer en längre tid. Det jag minns från honom var att han var full med liv, svor varannat ord och testat på typ alla sporter man kan tänka sig, t.o.m. backhoppning och bungy jump (med gråstarr vilket inte läkarna gillade). Även fast jag var ganska ung när han gick bort tror jag att det är honom jag är mest lik av mina släktingar. En blandning av honom och morfar...

Min farmor gick bort för ca ett år sedan. Hon hade alzeihmers så henne tog jag farväl av sju-åtta år tidigare, jag minns inte precis när det  var men det var i samband med att hon fick flytta till ett hem för dementa. Jag hjälpte till med flytten och efter det hälsade jag bara på några få gånger. Jag stod inte ute med att se henne försvinna och min familj förstod och tvingade mig inte att hälsa på henne. När jag fick höra att hon gått bort välde känslorna fram, speciellt skammen över att jag låtsat att hon inte funnits i så många år och nu var det försent att ändra på det. Idag har jag accepterat att jag inte kan ändra på mitt val och lärt mig att det man försöker fly ifrån kommer ifatt en tillslut... Men det hindrar inte tårarna från att komma fram då jag är ensam och blir påmind eller tänker på det.

Alla behandlar sorg olika. Jag tycker om att minnas det bästa och gråta i ensamhet. Det spelar ingen roll var jag är, bara jag är ensam. Det är ytterst få som sett mig gråta, jag vill visa mig stark för andra och även övertyga mig själv om att jag faktiskt är stark och kan klara mig själv...

Så nu torkar jag tårarna för den här gången och fortsätter med dagens sysslor!

Full fart på lilla Wilde!

Nu har det gått tre dagar sedan jag hittade den lilla kattungen som numera kallas för Wilde, Vi får se om det är ett namn som kommer hönga kvar eller om vi kommer på något annat passande.

Imåndags var jag och Elle med den lilla till veterinären. Där konstaterades det att han hade löss och öronskabb och fick strong hold utskrivet. Behandlingen var att regöra öronen med vatten och topz (konstigt att han hörde något överhuvudtaget innan) och sedan var det bara att droppa några droppar strong hold i nacken. Redan på kvällen började ohyran dö och ramla av.

Jag var och hälsade på hos Elle igår en sväng och man kan knappt tro att det är samma kattunge! Snacka om full fart! Han är jättesöt och busig. Vi får se vem han kommer att få bo hos sedan. Antingen kommer Elle att behålla honom annars tar jag med honom till mamma och pappa i slutet av månaden så får Tindra en liten kompis. Det kommer hon nog att gilla!

Lilla Wilde i Elles knä


En liten kattunge!

När jag tränade lydnad med Aron idag hörde jag en katt som jamade. Jag tänkte att när jag var klar så skulle jag kolla i träden om någon katt fastnat där. Kvällen innan såg jag nämligen grannens katt bli uppjagad av skator och kajor i ett av träden i närheten. Sen ser jag helt plötsligt någon liten svart sak springa över vägen. Först trodde jag att det var en sork eller liknande men då hörde jag att den jamade. Jag band fast Aron och gick iväg för att ta en närmare titt. Det såg ut som att den hade ett halsband, men när jag fått tag i den visade det sig att det hade den så klart inte. Det var en liten, rädd, mörk och lurvig kattunge med stora ögon som kollade på mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag betsämde mig för att bära med den hem och lämna Aron i lägenheten och sen gå och kolla om någon visste vem katten kunde tillhöra. Men då den var så liten, max åtta veckor gammal, kändes det som att mamman troligen var en vildkatt. Dessutom kändes den väldigt tunn också, men det var värt ett försök. Katten fick sitta innanför min jacka när jag gick runt och frågade folk jag träffade ute om de hade någon aning om vart katten hörde hemma. En timme senare var jag inte klokare.

Så där stod jag med en liten kattunge innanför jackan och visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde ju inte lika gärna bara släppa den och låtsas som att inget hänt. Så jag bestämde mig för att ta med den in. Sagt och gjort! Sen ringde jag till Skara katthem och blåstjärnans djursjukhus för att fråga vad jag skulle göra med den. Skulle den få mat? Var det något speciellt man skulle kolla efter för att se om den var sjuk och så. När jag sen började kolla igenom den upptäckte jag att öronen var smutsiga, den var mager och det kröp saker i pälsen på den.

Vid det laget var jag väldigt lättad över att jag bara haft den i mitt knä och inte låtit Aron eller Missan nosa på den. Jag ville inte göra så att mina djur fick ohyra och därför stängde jag in den lilla stackaren i badrummet och gav den lite mat och vatten. Väldigt lite mat för att inte magen skulle få en chock om den varit tom ett tag.

Jag funderade igenom situationen igen. Nu hade jag ansvar för den här katten, jag gjorde ett val redan då jag fångade in den så nu kunde jag inte bara släppa den igen. På katthemmet hade de fullt och som vanligt då det händer något så är det helg och alla affärer är stängda. Med tanke på Missan och Aron kändes det inte bra att ha den i lägenheten så jag ringde till en klasskompis och frågade om råd. Hon sa att jag kunde komma och lämna den hos henne.

Nu är den hos henne och vi tror att det är en liten kille. Vi tvättade den med grönsåpa som vi hört ska vara bra mot löss och loppor. Grundat på det vi kommer ihåg från mikorbiologin förra terminen så är det löss kattungen fått och pga av resistens-risken måste man få det bekräftat av en veterinär för behandling. Efter badet, som han inte tyckte var så kul, fick han lite mer mat som han kastade i sig. Vi har även noterat att han kliar sig i öronen så han har troligen öronskabb också och med tanke på lukten som kom fram när vi tvättade honom så är han, eller mamman, troligen en ladugårdskatt.

Jag har redan kommit fram till att kattungen är mitt ansvar nu, så imorgon ska jag ringa till veterinären och höra om vi kan få komma. Sen får vi se vad som händer. Om han blir frisk återstår att se om han hunnit bli förvildad eller inte... Men förhoppningsvis har Tindra fått en ny kompis ;)

Darkness behind and darkness in front...

Tänk inte på mig, hoppas att ni från en trevlig helg...

Ibland känns det som att det är enkelriktad kommunikation hela tiden. Att man är som en reklamfilm som visas flera gånger för att nöta in en sak. Många säger att de inte påverkas av reklam, och tydligen stämmer det, i alla fall verkar inte de jag känner påverkas. I det här fallet är det jag som är reklamfilmen som de sett, svarat på och sedan glömt bort. Jag vet inte om det är så, men det känns väldigt verkligt just nu.

Varför är det bara jag som hör av mig och frågar hur det är? Om vi ska hitta på något i helgen? Om det går bra på jobbet? Den här veckan kände jag att Nä, nu är det deras tur att höra av sig... Och nu sitter jag här och har inte hört något från någon på en vecka... Eller jo, en har faktiskt hört av sig men hon är alltid upptagen på helgen så vi hinner typ aldrig träffas iallafall, men hon hörde hur som helst av sig och det uppsakattar jag verkligen!

Kanske är det bara jag som är tjurskallig och inbillar mig, kanske sänder jag ut omedvetna signaler som gör andra osäkra, jag vet inte. Men hur ska jag i så fall kunna förbättra mig om jag inte vet vad jag gör fär fel? Jag vet inte hur ANDRA uppfattar mig, jag kankse är för på? Eller för av?

Det enda jag vet just nu är att det känns fel, att det känns som att det bara är jag som försöker träffa de andra medan de inte ens tänker på mig... Ganska kul, eller tregiskt beroende på hur man ser det, är att alla som jag tänker på just nu har sagt att de saknat mig då jag var i Skara, men nu när jag är i stan så verkar det inte spela någon roll...

Aja, det lär väl visa sig om jag inbillar mig eller inte... Frågan är hur länge jag orkar hålla ut, hur lång tid det kommer att ta innan jag viker mig igen och forsätter med den enkelriktade kommunikationen? För det är trots allt bättre än ingen alls, eller?

Student och stadsfest

Då är årets student avklarad, och hoppas att de fick en bättre student än min ;)

Att ta studenten på Nordvik var inte så roligt för det var ingen som visste att vi gik ut! För det första så tog vi studenten den 11 maj 2007 och för det andra fick vi inte ha någon mösspåtagning och ingen guldmössan-tävling här inte! Sen när vi åkte traktor till Nora kyrka så var det bara korna och fåren som såg oss, inte ens våra familjer kunde kolla, förutom då vi stannade utanför kyrkan och hoppade av. Men avslutningen i kyrkan var rolig och mottagningen utanför då man fick alla saker hängda runt halsen. Själva studentdagen är ett bra minne trots allt, det är kvällen som jag är väldigt missnöjd med och det värsta är att den inte går att göra om! Eftersom vi i min klass (på skolan) kom från ö-vik, sundsvall, härnösand, sollefteå, ullånger m.m. så träffades inte vi på kvällen. Kl sju hade alla gäster gått hem och jag och min familj stod och diskade... 

Men på lördagen träffades vi iallafall i Sundsvall och gick ut, det var roligt! Tråkigt att Martina inte var med men vi var iallafall över halva klassen som träffades, d.v.s. 6 st ;), plus rätt många från andra klasser. Så min student var inte så tråkig iallafall, men det är alltid lättast att minnas negativa saker av någon anledning.

Hur som helst är jag säker på att Sofia, Sandra och Danne kommer att ha bra minnen från sin student :D Snacka om skillnad att ta studenten i Härnösand och Sundsvall jämfört med Nordvik! Fullt med folk, fest och uppmärksamhet! Men  nu börjar det riktga livet även för dem. Gud vad skönt det måste vara för Danne att ta studenten i fredags och börja jobba imorgon, måndag! Jag är glad för hans skull!

Igår var jag, Elin & Markus och Malin & Danne på krmfors stadsfest. Inte lika fullt drag som Härnösands, Sundsvalls eller Gävles, men ändå mycket folk och hur trevligt som helst! Roligt att Kramfors lyckats locka till sig artister som Veronica Maggio och Melody Club! Jag träffade bara Johan som jag inte träffat sen min studentfest i Sundsvall för två år sedan. Och Ingvar, HAIKs busschaufför såg vi också :D Det var blandade åldrar och jag visste inte om jag skulle känna mig ung eller gamal, men roligt hade vi! Och självklart hade jag, Malin och Elin på oss våra nya outfits som vi shoppade i Birsta i fredags ;) Jag hade en grönrutig klänning och vita leggins, jag har letat efter ett brett midjebälte att ha till, men jag och Elin kom fram till att det är lite jobbigt att vara ett år efter modet hela tiden ;) Men vissa vänjer sig långsamt till nymodogheter, så är det bara ;) Men jag kan lova att jag aldrig kommer att skaffa de nya solglasögonen som är gjorda i plast och utan glas som typ ska skugga ögonen istället, de är asfula! Många skaffar de nog bara för att få uppmärksamhet, men det funkar inte så bra då typ alla har dem och när de säljer dem för typ 30kr på marknader :P

Det är skönt att vara hemma igen! Även fast man måste anpassa sig till familjens rutiner och inte bara tänka på sig själv längre så har man ändå saknat det. Men det är läskigt hur lätt man kommer in i sina gamla rutiner och låta andra ta disken eller ta in posten ;) Men jag hjälper faktiskt till här hemma, jag städar, diskar och tvättar, när jag är själv hemma ;)

Grattis till studenten Malin och Danne! Malin vet också hur det är att ta studenten på Nordvik ;)

Det var ett tag sen vi tog studenten, men vi kan ha kul ändå!


Början på ett nytt liv men ändå inte...

Nu sitter jag här i min lägenhet i Ardala strax utanför Skara. Det är sista kvällen på tre månader som jag är här. Om lite mindre än en timme ska jag hämta upp Adde på tågstationen och imorgon bitti bär det av till Härnösand igen.

Även fast jag längtat till den här kvällen så känns det ändå tungt. Jag trivs här. Det är ett eget liv med egen lägenhet och nya vänner men med en spännande, och skrämmande, framtid. Det känns skönt att ha det gamla livet med sig, utan min familj och mina "gamla" vänner hade jag inte kommit så här långt. Dock känns det som en dragkamp mellan Skara och Härnösand. Jag vet inte vad som är mitt hem längre. Fast egentligen gör jag det nog svårare än vad det egentligen är. Jag har inte börjat ett nytt liv, det är bara en ny fas som kommer hjälpa mig att utvecklas som person, till den som jag en dag ska bli...


En tredjedel av min utbildning är avklarad. Jag känner att det här är helt rätt för mig. Jag känner mig som en i mängden här. Jag är inte den jobbiga vegetarianen som hjälper daggmaskar, skalbaggar och sniglar över vägen när det behövs, jag är en av alla som gör det. Jag är inte den enda med etiska dilemman; ska jag grilla min mat på samma grill som det grillats kött på? Ska jag fiska även fast jag inte äter fisk, och vet att fiskar kan känna smärta? Jag tycker det är fridfullt att stå och meta, och det är spännande att få napp. Men hur upplever fisken det, även om jag lirkar lös kroken och släpper tillbaka den? Det finns svart på vitt att man inte får utsätta djur för onödigt lidande. Vad räknas som onödigt och vad räknas som lidande?


Det ska bli skönt att komma hem imorgon och träffa alla igen, inte minst Missan! Men samtidigt känns det som att jag tar ett steg tillbaka till mitt gamla liv som arbetslös...


Fast jag föredrar att se på det hela som mitt sommarlov!


Tjejer kan och jag vill!!!

Efter några hintar om att folk tycker att jag skriver för sällan så tänkte jag att det kanske är dax för en uppdatering. Fast jag har skrivit fler inlägg än jag fått kommentarer, vad beror det på? ;)

Senaste veckan har jag pluggat hela dagarna. Har tenta i mikrobilogi på onsdag, hjälp! Min första stora tenta någonsin... Den i djurskydd, välfärd och etik räknas inte för det krävdes inte så mycket plugg in för den, det viktigaste var att man kunde motivera sin åsikt.

Förra helgen var jag i Stockholm och hälsade på Martina. Jag följde med henne på spårkurs med Baccus lördag och söndag, det var lite kallt men roligt att se :D Baccus var jätteduktig.

Idag klev jag upp kl åtta, åt frukost och började plugga. Idag har jag äntligen koll på en cells uppgyggnad och dess organellers funktion och att eftersom prokaryoter inte har organeller så sker proteinsyntes mm i plasmamembranet och att en cells mitokondrie är lika stor som en bakterie. Spännade va?

Efter några timmars hårt studerande behövde jag tänka på annat och bytte till sommardäck på Åke. Både Göte och Börje frågade om de skulle hjälpa mig, men jag sa att jag visste var de bodde om det krånglade. Då skrattade de och gick in till sig för det började dugga. Men jag fick hjälp av Sessan som inspekterade Åke både innuti och undertill. Det tog oss ca en timme att byta däcken, och det gick utan problem (Sessan är grannens katt). Jag gjorde ett litet misstag och det var att jag glömde att lossa hjulmuttrarna innan jag hissade upp bilen, men man lär sig av sina misstag som är mitt motto! Det är roligt att alla mina grannar har kollat genom fönstret (och då menar jag faktiskt alla!) när jag bytte däck och efteråt fick jag kommentarer som att "vad kul att en tjej kan byta helt själv!" och "det är inte många tjejer som skulle klara det". Jag har fortfarande underbara grannar, och allt som sas var med glimten i ögat, ville bara förtydliga det ;) Men Ja, vad kan man säga? Tjejer kan!!!

Sen gick jag in och pluggade ännu mer, åt och pluggade igen. Nu vet jag hur immunologiskt minne skapas och vad som händer med T- och B-celler, Th-celler, APC och har äntligen lärt mig skillnaden på aktiv och passiv vaccination :P Har även läst om blåtunga, newcastle-sjukan, maed-visna och mul- och klövsjukan, fast kan inte riktigt skilja på dem än...

För att rensa huvudet lite så sprang jag en runda. Det var riktigt härligt, soligt och duggregn, kan det bli bättre? Det enda som saknades var en hund... Det var det enda jag tänkte på under rundan, det skulle vara så underbart att ha en egen hund. Det är något jag alltid har önskat mig och det känns som att om jag ska skaffa en hund inom de närmast åren så borde jag göra det nu. Jag tror att det kommer vara ännu svårare att göra en sån stor omställning som det ändå innebär att skaffa hund när man börjat arbeta 8 timmar varje dag. Om man har en hund innan så kan man ha det i åtanke när man börjar arbeta och ja... Jag tror det iallafall...

Det största problemet är studiebesöken nästa termin, då måste jag hitta någon som inte går i min klass som kan ställa upp som hundvakt. Men det kan lösa sig med tanke på att jag hjälper en i djursjukvårdar 2:an nu med att rasta hennes collie Wilda när hon har studiebesök. Hon skickade ett massmelj som jag, och några andra, svarade på. Så det skulle ju kunna funka. Det är även tal om att det ska öppna ett hunddagis på skolan för studenter nästa termin... Jag är till och med villig att sluta med bandyn för att ha tid med en hund!

Aja, får se hur det blir med sommarjobb först...

Baccus spårar :D

Spårning pågår!

Helt underbara människor!

Jag har tänkt det fler gånger för mig själv, men nu måste jag skriva det! Jag är så lykligt lottad som har så underbara människor i min närhet! Jag har en familj som alltid finns där och ställer upp för mig, en pojkvän som står ut med mig precis som jag är, vänner som lyssnar, skrattar och gråter med mig, tränare som finns där och puttar in mig på rätt spår och grannar som ställer upp utan att tveka!

Imorgon åker jag till uppsala med skolan, på kvällen spelar mitt bandylag mot sunvära hemma i Göteborg. Har precis pratat med mina tränare på telefon, jag sa att det gick ett tåg från uppsala som skulle vara i göteborg 19.20, fyrtio minuter före matchstart imorgonkväll och om det gick några tåg eller bussar till uppsala efter matchen så skulle jag kunna vara med och spela. Min tränare skrattade lite och sa, vänta så ska jag kolla upp det! Han ringer upp efter en stund och säger att det går en buss kl 22.40 tillbaka som skulle vara kl 7 i uppsala. Om jag kände att jag orkade så skulle de betala biljetterna. Fast det kändes lite väl stressigt att åka fram och tillbaka över halva landet tre gånger på en och samma dag, så jag bestämde mig för att skita i det. Men tränarna sa att det var kul att jag var så engagerad att jag kolla upp om det ens var möjligt och tillade att nu var det bevisat att bandyspelare inte är riktigt riktiga :P

Så, det blir ingen match för mig imorgonkväll, men jag pratade med min kusin urban aldelles nyss, jag ska spela match med herrarnas b-lag ikväll istället :D Lite nervöst, men kul!

Nu måste jag åka, men jag vill tacka alla underbara människor i min närhet en gång till! Tack för att ni finns!!!


Hus-visning

Idag var jag och kollade på ett gårdhus som ett par skulle hyra ut. Läget var ungefär samma som Ardala, bara några km norr om Skara istället för söder. Men det kändes inte riktigt bra. Haha, kom pricis på att man kan jämföra det med reklamen om proviva eller dyl. Paret försökte dra upp allt posetivt men jag ville bara säga "Det känns inte riktigt bra nu" ;)

Det var ett rätt stort hus ändå med en ingång till lägenheten och en till ett förråd som var typ lika stort som lägenheten. Boytan var 37 kvadratmeter, men kändes mycket mindre än min lägenhet. Man kom in i rummet, sen fick man gå igenom hallen till köket och alldelles berdvid diskbänken var dörren till badrummet, lite konstog planering. Gården låg inte ens 50m från E20 och hela huset var eluppvärmt så förutom hyran på 1800 så skulle elen kosta 500-700kr i månaden, så jag skulle inte tjäna något på hyran heller.

Fördelarna med att flytta skulle vara att jag kom tre km närmare Skara, fick ett eget hus med tvättmaskin och missan skulle kunna vara ute. Men som sagt, det kändes inte riktigt bra med planeringen av huset och att det låg så nära E20 men ändå mitt ute på slätten, långt till närmsta skog :P

Aja, jag får ringa min hyresvärd imorgon och jaga på honom lite med att fixa persiennen och de läckande fönsterna ;)

När livet ger dig citroner...
Gör citronsaft!!!

Hundavel

Jag kollade precis på en BBC-dokumentär om aveln på hundar och uppfödarnas inställning till inavel och till avel med hundar som har genetiska fel.

Dokumentären är från England, men samma problem finns i Sverige. Men än en gång är Sverige ett föredömme ur djurskyddssynpunkt, för Sverige har infört ett förbud mot mor-son-avel, far-dotter-avel och farfar/framor-barnbarn-avel inom rasaveln. Den inaveln är fortfarande stor i england, och uppfödarnas argumet för det är för att de bara vill ha kvar de "fina" hundarna som håller rasstandard. De brittiska mopsarna är så inavlade som om de skulle ha varit ett vilt djur så skulle de har varit mer utrotningshotade än jättepandan!

Rasaveln har lett till hjärtproblem hos flera raser, Cavalier king charles spanieln har för litet kranium så att hjärnan inte längre får plats vilket leder till allvarliga nervproblem och svåra smärtor, ledproblem hos t.ex. berner sennen och schäffrar, andningsproblem hos t.ex. mops, Cavalier king charles spanieln, bulldogs och pekingnese. Flera raser har dessutom svårt att föda på naturlig väg eftersom att valparna är för stora.

Jag tror att det är bättre med rasaveln i Sverige än i England, men man får fortrande visa upp hundar med rastypiska, genetiska fel på utställningar.

Det roligaste i filmen var att när de visade bilder på hur hundrasen, t.ex. basset hound eller bulldog, såg ut för 100 år sedan så säger ändå uppfödarna att hundarna alltid har sett ut som de gör idag. Bulldogen användes från början för att vara ett kraftpaket som kunde bita tag i en tjur och hänga kvar där. Idag kan de inte ens springa och inte heller andas!

Du borde vekligen ta dig tid och kolla på den här filmen, om du inte vill se hela så spola fram till där de visar hur raserna såg ut från början så förstår man hur långt avelsproblemen har gått...

http://www.riemurasia.net/kaatopaikka/go.php?id=12796

Tillbaka till verkligheten

Dagarna i Vemdalen var helt underbara! Har inte haft så roligt på länge!

Vi var i backarna från nio när de öppnade till tre, halv fyra när de stängde. Måndag och tisdag var vädret inte det bästa, på tisdagen var ena sittliften avstängd för hårt väder. Upp på toppen åkte man baklänges om man inte verkligen bestämde sig för att stå stilla. På måndagkväll gick vi ut och dansade, det var väldigt mycket folk ute och dansgolvet var fullt!

På tidagen deltog jag, Nayna och Elin i en differens-slalom tävling. Man skulle åka två åk med så lika tid som möjligt, det spelade ingen roll om det gick fort eller inte, bara du fick så liten tidsskillnad mellan åken som möjligt som möjligt. det var en enkel bana. Jag kom sjua med en differens på 0,18 sekunder! Ettan hade en diff på 0,4 sek... Det var totalt 36 deltagande. På tisdagkväll var det kvällsåkning också. Vädret var lite bättre, men det blåste lite fortfarande och snöade, vilket inte gjorde mig något ;) Jag lärde mig att hoppa på kvällsåket när jag och elin åkte i den enda roliga backen som var öppen. Eller hoppa och hoppa, jag mer gled över hoppet som var ca 30 cm högt ;)  

På onsdagen var vädret mycket bättre, solen sken ibland och det blåste nästan inget. Jag och Nayna deltog i en längdhoppstävling (med skidor). Jag deltog för att hålla Nayna sällskap, hon ville inte hoppa annars ;) Mitt första hopp blev 4,4 meter, det andra 6,3 meter och det tredje 6,4 meter, inte illa för en som lärde sig hoppa kvällen innan :P 6,4 meter räckte till och med till en tredjeplats! Jag vill inte låta kaxig, men jag slog Nayna. Men jag tror att det taggade henne lite till nästa tävling som hon tillslut bestämde sig för att vara med i, inofficiella student-sm i Big Air. Man hoppar över ett stort hopp och gör konster i luften. Nayna drog upp skidorna på ett häftigt sätt och vann hela tävlingen! Hon fick jättefina priser, en fleccejacka, mössa som man kan koppla in mp3:n i, goggles m.m. Jag fick btw en mössa och ett par sockar för min tredje plats :D Prisutdelningen var på after skin.

På onsdagkväll var vi också ute och dansade, det var lika mycket folk som på måndagen. Det var bra musik och alla var glada, fast ingen ville riktigt åka hem dagen efter tror jag...

Vi funderade på att utse en resans Stig-Helmer, men vi kom på att alla hade gjort något klantigt. Johanna ramlade flera gånger när hon stod still, Richard gjorde världes vurpa i småhoppen i tunneln till barnbacken, jag strulade med de j'vla stavarna hela tiden (fastnade i ankarliften, tappade dem i stolsliften m.m. Har aldrig fattat vad de ska vara bra att släpa med sig dem över allt för), Erika trodde att hon skulle klara av att prata i mobilen och åka slalom samtidigt även fast det var andra gången hon stod på ett par skidor, Nayna kollade på när ankarliften åkte förbi henne (jag gjorde också en "Nayna" dagen efter), och ja, jag kan fortsätta ännu längre ;) Så alla fick dela på stig-helmer utmärkelsen :P

Jag och Johanna roade oss med ordskola i liften, vi redde ut skillnaden mellan skamligt och skamlöst, kom fram till att det heter finansiärer och inte finansiöser och jag lärde mig vad begreppen stockholmssyndromet och trutvalla betyder :D

Vemdalen var verkligen lyckat och vi ur klassen som var där kände att vi kom varandra lite närmare. I min stuga bodde jag, Nayna, Elin, Yrsa, Sandra och Sara och grannar med oss bodde Lottie, Erica, Richard och Johanna ur min klass. Idag åt jag, Nayna, Elin, Lisa, Stefan och Eva lunch på thairestaurangen, det var utsökt gott :D

Nu gäller det att komma in i vardagen igen med plugg och träning. På söndag är det match mot Östersund, är laddad som tusan! Imorgon ska jag se till att äta ordentligt, börja med PBL-fallet som jag inte ens kommer ihåg vad det var, skirva PM om anpassningar till vatten och läsa i biologiboken. Får se om jag åker till GBG imorgonkväll eller kl sex på söndag morgon... 

Utsikten från våran stuga/lägenhet, så vackert!

Lottie, Sandra och Jag på väg ut i backen ;D

Man måste vara förberedd, därför läser Nayna miniguiden innan hon tar liften upp. Elin lyssnar noga :P

Värsta proffset ;)Typ allt jag hade på mig var lånat, jackan är Naynas, skidorna, pjäxorna och stavarna hyrda på sportringen och hjälmen hyrd i vemdalen. Gogglarna satt på hyrhjälmen, men det var någon som glömt dem på, se de behöll jag :P


"Funkar det så går det"
-Moder Naturs motto

Student SkiWeek, Vemdalen nästa!

Det har varit en grymt stressig vecka med massa plugg, det ska bli så skönt att komma till vemdalen och få åka skidor!

Eftersom jag missar alla dagar utom fredag i skolan nästa vecka så blev jag tvugen att plugga järnet den här veckan! Jag skrev ett PM om anpassningar till luft. Jag valde att jämföra fåglarnas, fladdermössens och humlornas anpassningar till flygningen. Det var väldigt intressant! Fåglar och fladdermössen är väldigt lika varandra med tanke på att de utvecklats paralellt med varandra. Sen fick vi göra två labbar och skriva två labbrapporter. Jag och min critical partner Sanja disikerade havskräfta och örnmanet, på nätet :D Man klickar runt på en en kräfta och får se bilder på alla dess organ och struktur. Bättre än att använda riktiga djur tycker jag. Sen fick vi även läsa tre kapitel i våran biologi-bok på nästan 2000 sidor och svara på några frågor. Samtidigt som vi var på föreläsningar mellan 9-15 varje dag, men det gick bra :D Skickade in PM idag, sen gick jag ut och sprang en runda. Var perfekt väder, ca -2 och bara lite blåst.

Jag hann dock åka till Mariestad och träna i tisdags, det var kul att spela med dem igen. Jag hänger fortfarande med herrarna i spelet ;) Fast det kändes att jag varit förkyld i några dagar.

Igår var jag hos tandläkaren också. Fick borra för första gången i mitt liv! Det var inte ett så stort hål, så jag bestämde mig för att köra utan bedövnig. Det gick bra, ilade lite bara men inte alls farligt! Fast jag håller med, ljudet är ganska obehagligt.

Nu är allt fixat, kläderna är packade, skidorna hämtade, lägenheten städad och kattvakten fixad. Det känns inte så bra tt lämna Missan i fem dagar, men grannarna har lovat att hålla henne sällskap en stund på dagarna så det kommer nog att gå bra :D Hon kommer att klara sig :D

Nu ska jag bara göra provianten, sen ska jag hämta upp Nayna. I natt får jag sova på en buss, men när jag vaknar är det bara att ta på sig skidorna och ta första bästa lift upp i backarna i Vemdalen!

Oj vilken hjälp man fick med skolaartbetet ;)

Nytt år!

Nu är det år 2009! Nu är det nya tag som gäller, nu är det dax för att visa sitt rätta jag! Eller? Äh, skitsnack! Ärligt talat hur många har någonsin hållit sitt nyårslöfte? Jag tror att man behöver något mer motiverande för att t.ex. sluta att röka. Motiveringen att det är ett nytt år håller inte i längden för när det börjar bli riktigt jobbigt så känns nästa nyårsafton väldigt långt bort! Men det är inget fel att vilja ändra på något, men utan stark vilja och mål på vägen att jobba mot är det nog väldigt svårt att lyckas med det...

Mitt nyår var trevligt. Jag och Adde firade hemma med familjen, min faster och hennes nya, Josephine och Andereas och våra grannar. Jag. Adde, Josephine och Andreas lagade vår egen mat medan de andra beställde catering. Vi värmde färdiglagad potatisgratäng, stekte kotlettfilé eftersom fläskfilén var slut. Jag har ingen aning om skillnaden men det spelar ingen roll eftersom jag ändå inte äter kött ;) Till det åt vi beasås och massa sallad! Ändå fick vi mycket sallad över eftersom vi gjort väldigt mycket, men den var god. Själv åt jag bakad potatis med svampfyllning, hur gått som helst! Just ja, vi åta skagentoast till förrätt, det var jättegott! Naturligtvis åt jag utan räkor och rom. Till efterrätt blev det marängschwiss med hemlagad chokladsås, inte så dumt det heller.

För mig är det middagen som är huvudpunkten på nyårsafton! Det är alltid så gott och extra mysigt! På tolvslaget stressade jag och Adde med champangen eftersom att vi var tvugna att hälla över lite från varje glas till ett annat då champangen bara räckte till 12 glas. Sen när vi sereverade champangen en minut över tolv så blev ett glas över iallfall ;) Men det var inte det värsta; den alkoholfria champangen var mycket äckligare än den med alkohol! Men eftersom jag inte tycker om alkohol överhuvudtaget så drack jag upp den supersura alkoholfria champangen ändå ;)

Efter tolvslaget spelade vi yatzy! Det blev en bra början på år 2009 för Josephine, lite sämre för  Andreas :P

Men nu ska vi snart åka skridskor på Landgren! Det ska bli kul :D

Lyxig nyårsmiddag!

Gott Nytt År 2009!

Älsklingen och jag :D

Man fyller bara 20 en gång

Man fyller bara 20 år en gång, och det måste man ju komma ihåg!

Därför bjöd jag in hela klassen till mig. Jag tänkte att 44 personer i min lägenhet kanske inte skulle funka, men eftersom jag var så sent ute så skulle nog ingen komma. Men vi blev 21 stycken tillslut, på 40 kavdratmeter. Men det gick bra, vi hade gott om plats och väldigt trevligt :D Om vi varit höns hade vi kunnat vara 339 stycken till i min lägenhet ;)

Nayna, Lopp (hennes pojkvän), Lisa, Sandra och hennes pojkvän Peter kom lite tidigare och åt paj med mig och Adde. Nayna o company tog med sig en jättegod paj med spenat och pinjenötter och jag och Adde bidrog med en veg. tacopaj. Vid sju började folk droppa in, tur att de hade lite godis och chips med sig för jag hade inte köpt så att det skulle ha räckt hela kvällen :D Jag är riktigt imponerad av rökarna i min klass, de är riktiga förebilder för andra rökare eftersom de ställde sig på balkongen, stängde dörren och fixade en flaska att fimpa i, så långt har inte många rökare kommit ;)

Vi halv elva trängde vi ihop oss i fyra bilar och körde in till Skara. Adde fick köra stefans saab med dåliga bromsar, och smarta som vi var så var det den bilen som vi satte sex personer i! Men som tur var så kom alla fram hela och rena och under vägen kom vi som åkte i Åke på att alla som gått på naturbruksgymnasium kan Ronny och Ragges låt "Anna".
Inne i Skara var det rätt dött, det var dansband på Happy Bowl och på Olins tog de 100spänn i inträde. Men jag, Adde och Kristoffer spelade bowling då vi fick ta på en bana. Kristoffer vann stort och förlåt älskling, du ska få vinna över mig nästa gång ;) Eller inte, hihi :P Fast jag vann faktiskt bara med två poäng...

Sammanfattat så var helgen underbar! Fast den gick väldigt fort... Det var ett tag sen jag och Adde kunde träffas hela helgen :D

Oj, nu måste jag sova, ska till tandläkaren imorgon och laga mitt första hål!

Jag och johanna :D


 

Adde, Karin och Andrea fick plats på sängen :P


 

Det var inte allt för trångt iallafall. Som sagt, om vi varot höns så hade 339 stycken fått vara i min lägenhet på 40 kvadrat!


 

Tack för boken älskling, den verkar jättebra! 

20 år!

20, halvvägs till 40? Ja, faktiskt, men vad är det för dåligt med det? Tänk vad mycket skoj man varit med om på dessa 20 år, och tänk på vad mycket man hinner med på 20 år till!

Idag var det alltså min födelsedag, familjen kom ner igår eftermiddag så jag fick frukost på sängen imorse :D Fast jag blev inte direkt överraskad, det är inte lätt att smyga i en etta :P
Dagen spenderade vi med att åka runt och kika lite granna i och runt Skara, bokhyllan jag såg förra helgen var slutsåld, så jakten fortsätter! Vi åt på en restaurang i Skara och sen kom min moster och hennes nya på tårtkalas! Vi spelade plump också, jag förlorade... Oj, nu ringer det!

Haha, det var mina klasskamrater som är i Alnarp på glitter-sittning som ringde och sjöng ja må hon leva för mig! Jag blev halvt döv för de tog i för kung och foserland, men det var kul :D Nästa helg när ni är hemma får vi fira mig på riktigt!

Det här dagen har som sagt varit riktigt lugn, klockan är tolv och de andra sover redan, eller försöker iallafall. Inte lätt när min mobil ringer och jag sitter här och knapprar. Synd att Adde inte kunde komma den här helgen, krya på dig och plugga lungt gubben!

Som sagt, Nästa helg ska vi ha kalas på riktigt, hoppas jag :D Imorgon är det skyltsöndag, vad mysigt! Tomten, jag önskar mig snö!!!


Bond, Blå Stjärnan och Hernquistarn...

Vad kan de tre sakerna ha med varandra att göra? Jo, alla tre har fördrivit tiden under den här helgen.

I fredags åkte jag, Nayna och Helena till Skövde för att kolla på Bond, quatum of solace, med Elin som kommer från Skövde. Jag hade bara varit i Skövde tre gånger tidigare, och alla gånger har jag då varit på busstationen. Men vi hittade till Skövde iallafall och efter några U-svängar även en parkering ;) Bond var riktigt bra! Men den saknade nästan för många saker för att kallas för en äkta Bond-film. T.ex. så sa inte Bond "My name is Bond, James Bond" en enda gång, han hade ingen häftig bil förutom de första minuterna, Q var inte med, han beställde ingen dry martini shaken, not stired och han fick inte Bond-bruden i säng. Förlåt om jag förstörde för dig som inte sett filmen, men det är lika bra att du förbereder dig ;) Fast filmen var ändå riktigt bra som sagt. Jag kan ha förståelse för att de kanske vill ändra litegranna efter 22 Bond-filmer! Efter bion satte vi oss på ett mysigt café, diskuterade filmen, pratade skit och hade allmänt trevligt. 

Lika trevligt fick jag inte när jag kom hem kl två på natten. Jag kände på en gång att något var fel när jag kom innan för dörren. Jag ropade på Missan som kom ynkligt jamande fram till mig, satte sig och försökte kissa men allt som kom var två rosafärgade droppar. jag kollade runt i lägenheten och hittade droppar lite varstans och Missan gick av och an och var jätteoroligt. jag försökte få tag i någon veterinär, men kom bara till telesvar där de hänvisade vidare. Sen kom jag på att en katt med urinvägsinfektion är det nog ingen som tycker är akut kl halv tre på natten. Jag försökte få i Missan vatten som jag blandat ut med mjölk, men det ville hon inte ha. Min katt har inte druckit vatten på sju år så det var kankse inte så konstigt. Tog och blandade ut burkmaten (som redan består till 82% av  vatten) med vatten istället och det slickade hon i sig lite granna av. 
Jag kände mig helt maktlös då jag inte kunde göra något för Missan, har själv haft urinvägsinfektion flera gånger så jag kunde sätta mig in i hur det kändes för henne. Det gör ont! Jag var desperat, men ville inte ringa min familj och oroa dem mitt i natten, så jag ringde och väckte Martina istället. Tänkte att hon har ju varit med om det mesta med sina djur så hon kankse hade något husmanstips på vad man kunde göra ;) Men det hade hon inte, hur som helst var det skönt att prata med någon! Tack för att du alltid ställer upp Martina!
Med dåligt samvete lade jag mig och sov och kl nio rinde jag till djursjukhuset Blå Stjärnan. Klockan elva fick jag komma in med Missan. Veterinären var jättetrevlig! Hon kände på Missan, sen fick vi röntga hennes mage, Missans alltså, inte veterinärens ;) Det visade inget, men de ville att hon skulle läggas in över natten, så jag fick åka hem med en tom bur och tomt halsband. Det kändes jättehemskt! Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt och att jag får hämta henne idag! Saknar henne som bara den, lägenheten känns tom och tråkig utan henne...

Jag kände mig jätte nere när jag kom hem, men efter att ha pratat med Nayna så bestämde jag mig för att åka in till henne och göra mig iordning inför Hernquistarn som jag ändå betalat 250kr och köpt en klänning till. Jag och Nayna var inte ens ombytta när Erica, Lottie, Johanna och Johanna kom, så vi stressade oss klara. Resultatet blev rätt bra iaf :P
Hernquistarn är en årlig sittning på SLU till minne av grundaren av veterinärutbildningen som startades i Skara år 1775. Jag hamnade med Peter i E&D 3:an, en trevlig tjej som läser AT och en gäst som var en äkta skarabo, visste inte att det fanns sådana också ;) Alla jag träffat har varit inflyttade till Skara. Vi åt trerätters och dansade till ett liveband. Det kändes bra att jag åkte dit istället för att sitta hemma och grubbla...

Nu hoppas jag att de ringer från Blå Stjärnan snart och säger att jag får hämta hem sötnosen!

Hernquist såg väldigt frisk ut för att vara död :P

Tre baldrottningar :D Lottie, sandra och jag

Top model nästa!!! Erica, Johanna, Lottie och Sandra hade roligt under kvällen :D

En annan del av Falköping

I fredags åkte jag och Adde ut på en tur. Vi skulle till apoteket och hitta något till min hals, men ville inte åka in till Skara så vi bestämde oss för Skövde ist. Men på vägen ändrade vi oss till Falköping istället, varför låter jag vara osagt ;)

Vi parkerade vid centralen. Jag hade aldrig varit i Falköping tidigare, men det var en fin stad med ett härligt torg när vi väl hittade dit ;) Vi fick gå kanske 3 km dit och under tiden kom vi på att det var Alla helgona och att staden troligen skulle ha stängt. När vi väl kom till apoteket, som vi hittade till m.h.a. Addes iPhone, var det stängt men de hänvisade till Sjukhusets apotek. Upp med iPhone igen och kolla vart apoteket låg, naturligtvis på andra sidan Falköping! Men det såg inte ut att vara så långt från centralen, och vi hade knappt en timme på oss så vi knallade iväg. Men det var längre än vi trott, när vi gått i 45 minuter var inte framme vid sjukhuset och apoteket skulle stänga om fem minuter. Lagomt svettiga med några minuter till godo hittade vi apoteket till slut och jag fick äntligen min halsmedicin!
Men tyvärr visade det sig att den inte hjälpte ett dugg, kunde knappt svälja iallafall, men lyckades få i mig lite veg. köttfärssås och makroner till middagen när vi kom hem, men sen slocknade jag i soffan och gick tills sängs tidigt, lämnade Adde ensam i soffan :(

På söndagen mådde jag fortfarande inte bättre, men ville ändå ha något att göra så jag och Adde bestämde oss för att försöka byta däck på Åke. Jag hade ingen aning om hur man gjorde och Adde hade bara kollat på tidigare, men vi är tjuriga båda två. Första problemet vi stötte på var att vi inte kunde få lös domkraften, men det klurade min smarta pojkvän snabbt ut hur man gjorde. Han visade mig även hur man på ett samrt sätt tar lös hjulsidorna med hjälp av ett snöre och ett ryck! Resten flöt på hur bra som helst, efter vi ringt till min bror och frågat vart Åke ville ha domkraften :P Jag och Adde kan säkert få en lysande karriär som däckbytare på F1 bilarna, om vi vara skulle vilja. Men hur som helst då bytte Adde däcken på vänstra sidan och jag på högra, så att ni vet om jag nu mot förmodan skulle tappa något av dem. På kvällen kollade vi lufttrycket också innan Adde skulle på bussen till Göteborg. Sen åkte jag hem och däckade i soffan igen. 

Idag var jag på skolan i två timmar och diskuterat veteskapliga artiklar och efter det åkte jag till Vårdcentralen eftersom min hals inte blivit bättre. Härnösand är inte enda staden med väldigt få svenska läkare, inte för att jag tycker illa om det, det var bara en iakttagelse. Läkaren jag fick träffa var jättetrevlig, tog en odling i halsen (inte lika trevligt) men det var negativ så ingen antibiotika behövdes. Men eftersom jag är röd och svullen i halsen så skulle jag komma tillbaka om det inte blivit bättre om några dagar, eller direkt om jag får feber eller hosta. Så jag får helt enkelt vänta och se, fan jag har inte tränat på två veckor!!!!

Abstinensbesvär!!!!

 
Jag var sjuk, men gjort frukost på säng till Adde, ska det verkligen gå till på det viset?

Satans jävla helvete...

Då ligger man här igen då, nerbäddad i soffan och tycker synd om sig själv...

Även fast det blev minusgrader så sket det sig iallafall, Västanfors aggregat gick sönder istället så cupen blev inställd. Och inte nog med det, jag har blivit dyngförkyld igen! Kan inte svälja, huvudvärk och rinnande näsa och ögon... Suck, så jävla typiskt... Men Adde kommer kanske imorgon, då får han ta hand om mig :P Vad skulle jag göra utan honom? Kom på att jag knappt nämnt Adde här! Men jag hoppas att han förstår hur mycket han betyder för mig iallafall.

Nu ska jag kolla på sjukhuset på 3:an och tycka ännu mer synd om mig själv...

Tidigare inlägg
RSS 2.0