Annis

Varför måste man jämt försvara sig?
Det är nästan så att jag inte orkar träffa nya männsiskor ibland för att jag inte orkar försvara/förklara varför jag gjort mina val eller vem jag är.
Det finns aldrig bara en orsak till val man gör. Man måste väga för och nackdelar men till stor del även gå på känsla när man gör ett val, annars är det omöjligt. Därför är det inte lätt att på ett kort och koncist sätt förklara varför man gjort ett visst/vissa val.

Alla som känner mig vet att jag är vegetarian, nykterist, dricker inte kaffe eller sportdrycker och tycker om att träna. Om man känner mig som person förstår man nog lättare varför jag är som jag är. För mig blir det väldigt personligt att lägga fram mina motiv och jag känner mig inte bekväm i situationen som uppstår på fester när alla vill veta hur i allsin dar man kan välja att vara nykterist?!? Om nu inge bryr sig om det, som de flesta säger, varför måste ni då göra en sån stor sak av det? Och jag är säker på att om ni varit nykter när ni frågat hade det varit mycket lättare för mig att förklara, och för dig att förstå...

Jag vet att jag kan släppa lös, vara rolig och ha kul när jag är nykter. Jag kan till och med bjuda på mig själv och göra bort mig utan problem, men det är när jag är med personer som känner mig.

Det värsta jag vet är ursäkter i stil med "jag är full", "jag sa så för att jag var onykter" eller "jag skulle aldrig gjort så om jag varit nykter". Om du börjar tänka på hur ofta de uttrycken används så kommer du troligen att förvånas över hur vardagligt och accepterat det är.

Enligt min mening är man inte sig själv när man är onykter och jag finner ingen glädje att lära känna fejkade personer och därför tycker jag inte om att gå på stora fester....

Dock har jag betsämt mig för att jag inte längre orkar ljuga och säga att jag inte dricker för att jag kör, utan nu när någon frågar svarar jag att jag är nykterist, och jag försöker vara stolt över det!