Hundvecka!
Jag tycker nästan lite synd om Aron. Han ligger utslagen vid mina fötter med Ayo liggande på sig, även hon utslagen.
Det har varit en lång men roligt vecka. I måndags var vi på studiebesök på en strusfarm. Det var kallt men väldigt intressant. Jag visste inte att strutsar var ett så spännade djur. Visste du att ett alfapar kan ha 200 kycklingar efter sig i det vilda? När två par stöter på varandra slåss dom och vinnarna tar över förlorarnas kycklingar. på eftermiddagen fick Aron träffa rottisen Nero. Jag ville se hur Aron beter sig mot en dominant hund. Det gick jättebra. Båda blev uppspelta och det var mycket drag i kopplet när vi gick en promenad tillsammans och de kunde inte riktigt komma överrens om vem av dem som var högst men på slutet stod de och luktade på samma ställa utan bråk. Jag trodde att Nero skulle vara mer bestämd och tycka ner Aron, men att han blev osäker och tydligen sänder Aron ut starka signaler. Nero var på ett helt nytt ställe också, så det kan ju ha gjort att han inte kände sig hemma, men det var roligt att se hur han och Aron kommunicerade med varandra.
I tisdagskväll var det överlåtningsbowling med kåren. Jag och Christoffer är nu officiellt ordförande för Aktivitetsutskottet. Vi blev bjudna på middag av kåren tillsammans med de andra ordförandena och sedan bowlade vi, inte min starkaste sida precis... Aron fick vara hemma hos Elle och Ayo och busa på.
I onsdags fick Aron vara hemma hos Hicky eftersom jag skulle vara i skolan hela dagen och hade det första aktivitetsmötet på eftermiddagen. Konstigt nog ville inte Hicky och Aron leka i snön som de alltid brukar vilja men de tog igen det inomhus istället, men då var jag och erika i skolan så det fick robban ta hand om. På kvällen förljade Elle och Ayo med hem och gick med på hundpromenaden. Den här gången var vi hela 16 hundar! En hund gjorde utfall mot andra hundar som kom nära men det visade sig sedan bero på att den hade höftledsfel och husse inte visste om att han hade ont av det. Inte konstigt att han inte ville att någon skulle komma nära! Både Aron och Ayo tyckte promenaden var jättekul och var väldigt trötte efteråt.
I torsdag natt, vid tolv, kom Martina på besök med Baccus och Enya. Vi började med att gå en långpromenad då Enya är osäker på andra hundar. Hon skällde konstant i en kvart och väckte troligen halva grannskapet eftersom hon tyckter att anfall är bästa försvar. Vi kom fram till att Martina skulle ta tag i Enya för att få tyst på henne och sedan avleda henne så fort han stannade och kollade på Aron. Vi gick hela tiden och efter en timme kunde jag och Aron gå strax framför Enya och hon började intressera sig för mig. Då började jag droppa godis åt henne och sedan förstod hon att Aron inte alls var farlig. Allt som krävdes var tid, tålamod och beröm i rätt tillfälle.
Redan igår kväll såg vi att tålamodet kvällen innan hade gett resultat. Tanken var att jag skulle vara hundvakt åt Ayo om hon och Enya kom bra överrens. Enya skällde inte alls lika mycket och avståndet kunde vara mycket kortare,dock är hon en minipolis som inte tycker om att någon av hennes flockmedlemmar ( i det här fallet Baccus och Aron) interagerar med en utomstående. När någon av dem hälsade på Ayo började hon skälla som en galning igen. Därför satte vi hanarna i bilen och gick en till sväng med bara Enya och Ayo. Vi provade med att släppa dem som en sista utväg och de började leka med varandra. Ayo tyckte dock att det var lite för hårdhänt så vi valde att hitta någon som kunde passa henne tills i eftermiddag istället och idag efter att Martina & Co. åkt hämtade jag henne.
Därför har jag två utslagna hundar just nu, men Aron är nog tröttast efter att ha träffat olika hundar varje dag den här veckan...
Måste tala om att Martina tog med sig en soffa till mig också, som är jättesnygg och jätteskön! Men historian om soffan kan jag skriva i ett separat inlägg om jag får tid någon gång ;)
Bilder från hundveckan kommer!
Det har varit en lång men roligt vecka. I måndags var vi på studiebesök på en strusfarm. Det var kallt men väldigt intressant. Jag visste inte att strutsar var ett så spännade djur. Visste du att ett alfapar kan ha 200 kycklingar efter sig i det vilda? När två par stöter på varandra slåss dom och vinnarna tar över förlorarnas kycklingar. på eftermiddagen fick Aron träffa rottisen Nero. Jag ville se hur Aron beter sig mot en dominant hund. Det gick jättebra. Båda blev uppspelta och det var mycket drag i kopplet när vi gick en promenad tillsammans och de kunde inte riktigt komma överrens om vem av dem som var högst men på slutet stod de och luktade på samma ställa utan bråk. Jag trodde att Nero skulle vara mer bestämd och tycka ner Aron, men att han blev osäker och tydligen sänder Aron ut starka signaler. Nero var på ett helt nytt ställe också, så det kan ju ha gjort att han inte kände sig hemma, men det var roligt att se hur han och Aron kommunicerade med varandra.
I tisdagskväll var det överlåtningsbowling med kåren. Jag och Christoffer är nu officiellt ordförande för Aktivitetsutskottet. Vi blev bjudna på middag av kåren tillsammans med de andra ordförandena och sedan bowlade vi, inte min starkaste sida precis... Aron fick vara hemma hos Elle och Ayo och busa på.
I onsdags fick Aron vara hemma hos Hicky eftersom jag skulle vara i skolan hela dagen och hade det första aktivitetsmötet på eftermiddagen. Konstigt nog ville inte Hicky och Aron leka i snön som de alltid brukar vilja men de tog igen det inomhus istället, men då var jag och erika i skolan så det fick robban ta hand om. På kvällen förljade Elle och Ayo med hem och gick med på hundpromenaden. Den här gången var vi hela 16 hundar! En hund gjorde utfall mot andra hundar som kom nära men det visade sig sedan bero på att den hade höftledsfel och husse inte visste om att han hade ont av det. Inte konstigt att han inte ville att någon skulle komma nära! Både Aron och Ayo tyckte promenaden var jättekul och var väldigt trötte efteråt.
I torsdag natt, vid tolv, kom Martina på besök med Baccus och Enya. Vi började med att gå en långpromenad då Enya är osäker på andra hundar. Hon skällde konstant i en kvart och väckte troligen halva grannskapet eftersom hon tyckter att anfall är bästa försvar. Vi kom fram till att Martina skulle ta tag i Enya för att få tyst på henne och sedan avleda henne så fort han stannade och kollade på Aron. Vi gick hela tiden och efter en timme kunde jag och Aron gå strax framför Enya och hon började intressera sig för mig. Då började jag droppa godis åt henne och sedan förstod hon att Aron inte alls var farlig. Allt som krävdes var tid, tålamod och beröm i rätt tillfälle.
Redan igår kväll såg vi att tålamodet kvällen innan hade gett resultat. Tanken var att jag skulle vara hundvakt åt Ayo om hon och Enya kom bra överrens. Enya skällde inte alls lika mycket och avståndet kunde vara mycket kortare,dock är hon en minipolis som inte tycker om att någon av hennes flockmedlemmar ( i det här fallet Baccus och Aron) interagerar med en utomstående. När någon av dem hälsade på Ayo började hon skälla som en galning igen. Därför satte vi hanarna i bilen och gick en till sväng med bara Enya och Ayo. Vi provade med att släppa dem som en sista utväg och de började leka med varandra. Ayo tyckte dock att det var lite för hårdhänt så vi valde att hitta någon som kunde passa henne tills i eftermiddag istället och idag efter att Martina & Co. åkt hämtade jag henne.
Därför har jag två utslagna hundar just nu, men Aron är nog tröttast efter att ha träffat olika hundar varje dag den här veckan...
Måste tala om att Martina tog med sig en soffa till mig också, som är jättesnygg och jätteskön! Men historian om soffan kan jag skriva i ett separat inlägg om jag får tid någon gång ;)
Bilder från hundveckan kommer!
Lyckad hundpromenad
I onsdags var den första organiserade hundpromenaden i Ardala. Det hade snöat hela dagen och vi undrade om det skulle komma några överhuvudtaget men som tur var slutade det att snöa precis innan klockan sju.
Det ramlade in hund efter hund och det blev hela 11 hundar som gick på långpromenad tillsammans. Fyra kom från Skara och resten bodde i Ardala. Inga hundar fick hälsa på varandra från början utan vi höll lite avstånd till varandra. När vi sedan började att gå fick hundarna nosa på varandra om båda hundarna var med på det. Märkte man att någon av hundarna var lite osäker så lockade man bort dem från varandra och försökte att inte använda kopplet eftersom det lätt skapar spänningar. Under promenaden hann alla undar nosa på varandra och inte ett enda gruff uppstod. Även hundägarna han utväxla några ord med varandra, alla var på gott humör och hade trevligt.
När vi kom tillbaka till parkeringen delade vi upp oss i två köer som gick emot varandra så att vi kunde träna hundmöten. Det gick jättebra det med, alla hundar var på bra humör och ville gärna hälsa på den mötande hunden men lyssnade ändå på sin ägare och nöjde sig med ögonkontakt när de gick förbi de andra hundarna.
Aron fick för sig att vi tränade på att gå fot när vi tränade hundmöten så han hade ögonkontakt med mig hela tiden vilket jag tyckte var positivt. Det är så jag vill att han ska göra när vi möter en annan hund på promenaderna, det går väl så där med det i vanliga fall. Om hunden går på andra sidan gatan kan jag oftast få Arons uppmärksamhet men om vi möter en hund på närmare håll stänger han in sig i sin egen värld och är helt fokuserad på den andra hunden.
Men jag märker faktiskt skillnad sen i onsdgas. Trots att vi bara haft en hundpromenad så lyssnar han mer på mig nu äver när det är en annan hund i närheten än vad han gjorde innan så det ska blir spännande och se vad som hänt tills nästa onsdag.
Det var roligt att se hur alla hundar ändrade sitt beteende under promenaden. Även fast de var osäkra, nervösa, uppspelta m.m. i början hade alla lugnat ner sig till slutet då vi släppte alla hundar och de fick springa runt och leka med varandra. Alla hundar verkade tycka om det men det syntes vilken hund som var ettåring kan man säga... Aron prövade hur långt han fick gå med varje hund. Jag fick säga till honom när han lekte lite för våldsamt med småhundarna men alla hundar skötte sig förvånandsvärt bra!
Det är inte omöjligt att det kommer att komma ännu fler hundar nästa onsdag, ryktet sprider sig fort!
Det ramlade in hund efter hund och det blev hela 11 hundar som gick på långpromenad tillsammans. Fyra kom från Skara och resten bodde i Ardala. Inga hundar fick hälsa på varandra från början utan vi höll lite avstånd till varandra. När vi sedan började att gå fick hundarna nosa på varandra om båda hundarna var med på det. Märkte man att någon av hundarna var lite osäker så lockade man bort dem från varandra och försökte att inte använda kopplet eftersom det lätt skapar spänningar. Under promenaden hann alla undar nosa på varandra och inte ett enda gruff uppstod. Även hundägarna han utväxla några ord med varandra, alla var på gott humör och hade trevligt.
När vi kom tillbaka till parkeringen delade vi upp oss i två köer som gick emot varandra så att vi kunde träna hundmöten. Det gick jättebra det med, alla hundar var på bra humör och ville gärna hälsa på den mötande hunden men lyssnade ändå på sin ägare och nöjde sig med ögonkontakt när de gick förbi de andra hundarna.
Aron fick för sig att vi tränade på att gå fot när vi tränade hundmöten så han hade ögonkontakt med mig hela tiden vilket jag tyckte var positivt. Det är så jag vill att han ska göra när vi möter en annan hund på promenaderna, det går väl så där med det i vanliga fall. Om hunden går på andra sidan gatan kan jag oftast få Arons uppmärksamhet men om vi möter en hund på närmare håll stänger han in sig i sin egen värld och är helt fokuserad på den andra hunden.
Men jag märker faktiskt skillnad sen i onsdgas. Trots att vi bara haft en hundpromenad så lyssnar han mer på mig nu äver när det är en annan hund i närheten än vad han gjorde innan så det ska blir spännande och se vad som hänt tills nästa onsdag.
Det var roligt att se hur alla hundar ändrade sitt beteende under promenaden. Även fast de var osäkra, nervösa, uppspelta m.m. i början hade alla lugnat ner sig till slutet då vi släppte alla hundar och de fick springa runt och leka med varandra. Alla hundar verkade tycka om det men det syntes vilken hund som var ettåring kan man säga... Aron prövade hur långt han fick gå med varje hund. Jag fick säga till honom när han lekte lite för våldsamt med småhundarna men alla hundar skötte sig förvånandsvärt bra!
Det är inte omöjligt att det kommer att komma ännu fler hundar nästa onsdag, ryktet sprider sig fort!
