Nej till licensjakt på varg!
Den 2 januari gick startskottet för den första omfattande vargjakten i Sverige sedan i början av förra seklet. Men än 12 000 vargjägare anmälde sig för att skjuta 27 vargar i Dalarna, Värmland, Gävleborg, Örebro och Västar götalands län. Denna omfattningen av jakt på varg har inte bedrivits i Sverige sedan 1920-talet. Det fanns inte mer än 230-250 vargar i Sverige och trots det sköts mer än 10% av vargstammen av. Jakten saknade vetenskaplig grund och stirder mot EU:s naturvårdslagstiftning.
Gör din röst hörd, skriv på uppropet på http://upprop.nu/FQBS som kommer att skickas till Miljöminister Andreas Carlgren och till politikerna i Miljö- och Jordbruksutskottet. Uppropet stängs den 8 februari.
Upprop!
· Jag protesterar mot att regering och riksdag öppnat för licensjakt på varg i ett läge där vargens bevarandestatus är långt ifrån säkerställd i Sverige!
· Jag protesterar också mot att vargstammen ska begränsas till 210 individer. Istället bör ett nytt etappmål sättas om 30-40 föryngringar sättas fram till dess att den av regeringen tillsatta utvärderingen rapporterat sina resultat den 1 juli 2012. Detta för att säkra vargstammens möjligheter att uppnå gynnsam bevarandestatus!
Högre status i samhället för vattensköldpaddan!
Idag när jag letade efter fakta om utfodring av vattensköldpaddor fastnade jag, som jag alltid gör, på sköldpaddsforumet. Det var en där som funderade på att starta en sköldpaddsförening som ska arbeta med djurskydd och omplacering av sköldpaddor. Det är ett jättebra initiativ tycker jag! Man blir mörkrädd när man kollar på annonser på blocket och ser bilder på sköldpaddor som inte ens har utrymme till att simma! Eller så har de på tok för mycket vatten och kan inte sola istället.
En klasskamrat hämtade hem en ny landsköldpadda i lördags. Den hittade hon efter att ha kollat på blocket. Det visade sig att sköldpaddan hon kom hem med var ett tomt skal. Den hade inte fått någon mat, eller iallfall inte rätt mat. Om det inte har fri tillgång till sallad så äter den bottensubstratet. Hur kan man skaffa ett djur som man inte vet något om? Och när ska djuraffären ta sitt ansvar och informera om vad sköldpaddor äter och behöver?
Nä, jag betsämde mig för att gå med i nätverket som personen på forumet startade i veckan, än så länge är vi bara tre medlemmar men jag hoppas att det blir fler!
Om du är intresserad, gå in på http://skoldpaddsringen.ning.com/
En halv tå inne
Ett tag kändes det lite avigt att jobba gratis åt en myndighet, men nu känner jag att det faktiskt är värt det. Jag har praktiserat två dagar den här veckan och min uppgift har varit att sitta med en lista från Ånge kommun och leta reda på fastighetsbeteckningar för att djurskyddshanläggarna i framtiden lätt och smidigt ska kunna hitta gårdarna som de ska åka till. Just nu måste de söka på eniro.se eftersom att ansvaret för djurskyddet har flyttats från kommunerna till länsstyrelsen. Därför måste kommunernas gamla register slås samman. Problemet är att registren inte är uppbyggda på samma sätt, och det är där jag kommer in. Det är ett hästjobb att sitta framför en dator och leta reda på fastighetsbeteckningar när man inte ens vet om andressen är rätt, men hästar har ju alltid utfört viktiga artbeten somm de säger ;) När jag pratat med djurskyddshandläggarna och länsveterinärerna inser jag vilket problem de har idag med att inte veta var de ska åka, nu måste de hitta i hela Västernorrlands län, det vill säga i Ånges, Sundsvalls, Timrås, Kramfors, Härnösands och Örnsköldsviks kommuner.
Det är det länsstyrelsen får ut av att låta mig praktisera hos dem. Det jag får ut är en inblick i deras verksamhet, jag får höra vad handläggarna har för sig, hur det går med tidigare förelägganden och vad de planerar att göra. På länsstyrelsen finns det även en massa personer som är sakkunniga inom olika områden, de jobbar med över 600 olika områden! Det är från djurskydd, naturreservat, bingo, körkort, stiftelser, lantbruk, jurudik och mycket mycket mer!
Idag ringde länsveterinären upp mig efter att jag slutat och bjöd in mig till ett möte med länsstyrelsen och länets djurskyddsorganisationer. Det var väldigt intressant att lyssna på. Man pratade om vad djurhemmen, bl.a. öbackas djurhem och sundsvalls katthem, gjorde och hur de samarbetade med myndigheterna, jag pratade men tre kannelkonsulter som kontrollerade att svenska kennelklubbens kennlar förljde SKKs regler. Jag visste inte ens att SKK kontrollerade sina kennlar, så det var roligt att prata med dem och höra vad de gjorde. Djurskyddet Sundsvall och djurskyddet ådalen var också där och informerade om hur de löste det med jourtelefon och jourhem, samarbetet med polisen och länsstyrelsen m.m. Jag är jätteglad att de tänkte på mig och bjöd in mig på mötet!
Det känns som att jag har fått in en tå på länsstyrelsen nu i allafall och förhoppningsvis kan jag få sommarjobb där nästa sommar. Men jag har fortfarande två veckor kvar att praktisera, men nästa vecka tar jag paus och städar trappuppgångar istället ;)
Tigern eller vargen?
Ja, den är ett rovdjur, men det är människan också så det är ingen undanflykt. Den finns bara kvar på några få ställen och eftersom den inte får vara i fred blir den ett problem för lokalbefolkningen. Jag tänker inte gå in så djupt i den här just nu, men vill iallafall poängtera att de flesta tigrar som blir dödade blir det pga av sin päls och inte för att den vållat problem för lokalbefolkningen. I Kina hålls fortfarande sägnen om att tigerns organ, kött, morrhår, svans, testiklar, tassar m.m. har helande krafter vid liv, trots att det motbevisats gång på gång!
Tigen är det mest majestätiska djuret som finns både till utseendet och med tanke på att den är högts upp i näringskedjan. Världen skulle gå miste om mycket om den försvann. Men är tigern det rätta valet som symbol för det jag står för? WWF är en av de stora organisationerna som värvar svenska medlemmar mha av tigern som promotor, men borde inte vi i Sverige först se till att ta hand om sina egna utrotningshotade arter? Listan kan göra lång med groddjur, fjärilar, fåglar (t.ex. fjällgåsen, pilgrimsfalk och vitryggig hackspett) men även större djur som t.ex. fjällräv, myskoxen och vargen. För att inte nämna våran urskog som vi fortsätter att hugga ner, medan vi värnar om regnskogen flera tusen mil här ifrån!
Kanske borde jag tatuera en arg varg istället? Eller en ny tanke som jag inte tänkt på förrut, en tiger och en varg bredvid varandra? Som kanske kollar på varandra?
Fast mitt största problem återstår dock, jag känner ingen som kan teckna min framtida tatuering...
Minkfarm
Förra fredagen var vi på studiebesök på en minkfarm.
Jag har alltid haft fördomar om minkfarmer och farmer överhuvudtaget. Att föda upp djur i små burar för att döda dem för pälsens skull har alltid känts helt fel. Men när jag tänker efter så är den enda informationen jag fått om minkfarmer är den som står på ett klistermärke från Djurens rätt där de jämför den vilda minkens beteende med farm-minkarnas. Därför tyckte jag att det skulle bli jättespännande att åka på studiebesök på en minkfarm för att se om jag hade befog för mina fördomar.
Redan 100 meter från minkafarmen började man känna lukten, svår att beskriva men det var ingen trevlig lukt. men man vändje sig ganska fort vid den. När VD:n släppte in oss genom grindarna möttes man av länga efter länga med minkburar. Burarna stod en meter över marken, måtten var 35x40x90, och det var plåttak över varje länga som bestod av tio burar i rad. I varje bur satt två minkar, men hona och en hane. Hela buren var gjort av finrutat hönsnät och det fanns även ett litet hus som de kunde krypa in i. Taket var också av nät så övanför bodelen så fick de halm som de kunde bädda med om de ville och maten fick de i en klick upp på taket.
Det var väl ingen rolig syn direkt, men alla minkar var rena och i väldigt fin form. Att burarna är gjorda av nät beror på att det är mest hygieniskt, all avföring och urin ramlar ner på backen på en gång så minkarna behöver inte gå runt i sin egen avföring som många andra djur som människan håller får göra.
Vd:n berättade att de fanns 50 000-60 000 minkar på farmen och att de fick i genomsnitt 5-6 ungar per mink. 100% av pälsen exporteras, det är ingen efterfrågan alls på päls i Sverige. Han berättade även att Kina, som köper nästan all minkpäls, har försökt med egna minkfarmer, men att de fick i genomsnitt 1 unge per mink och att kvaliteten på pälsarna var usel eftersom att Kina en helt annan syn på djuren.
Det jag kom fram till efter besöket var att även om pälsindustrin suger så är det mycket bättre för minkarna att de får vara i Sverige och bli avlivade på ett relativt lungt sätt (man lyfter över dem från buren direkt till en "tunna" med noll syre så de tappar medvetandet på mindre än en sekund) och har bra levnadsstandarder istället för att födas upp i t.ex. Kina.
Förrut så fanns det gott om rävfarmer i Sverige också, men nu har alla lagts ner eftersom att djurskyddslagarna blev hårdare och hårdare så att det inte längre är lönsamt att förda upp rävar på farmer.
Jag länkar till en film från en mink och rävfarm i Kina, VARNING FÖR RIKTIGT HEMSKA, MEN VERKLIGA, BILDER!!!!!
http://www.youtube.com/watch?v=GNRfHVDXlz8
Beteendebehov
Jag hade föreläsning om beteendebehov idag. Det är nästan läskigt vad lite man vet om djurs behov att utföra vissa beteenden egentligen. En dräktig sugga t.ex vill instinktivt bygga bo för sina kultingar i slutet av dräktigheten även om det inte finns någon halm eller annat material att bygga med. Det resulterar i att suggan kommer att utföra sitt byggande i luften, men eftersom att hon inte ser ett resultat av det hon gör (feedback) så kommer hon att ha svårt att sluta med det beteendet. En sugga som har halm att bygga med däremot kommer att gradvis sluta sitt bobyggande när hon ser att boet börjar bli klart.
Ett annat exempel på beteendebehov är hönans sandbadning. Hönan sandbadar ca var tredje dag för att sköta om fjäderdräkten. Det var ett problem när vi hade burhöns i Sverige, för de sandbadade även om det inte fanns något att sandbada i. Det var en av anledningarna varför men förbjöd att ha hönor i bur, och införde frigående höns istället. Fast tyvärr så var det kankse ett förhastat beslut som inte var tillräckligt genomtänkt, för hur ska en höna kunna utföra sina naturliga beteenden när hon trängs med nio andra hönor på en och samma kvadrat meter?
Det här är kanske inte något som alla behöver veta, men jag tycket att det är väldigt intressant. En sak som jag inte visste innan var att det står i djurskyddslagen att kaniner måste ha tillgång till grävmöjligheter, något som inte ens djuraffärerna informerar om (inte många iallafall). Dessutom så är det förbjudet att ha nätgolv i kaninburar p.g.a. det eftersom att kaninerna kan skada sig då när det försöker gräva, alltså är "saltkråkan-buren" (den triangelformade och en av de vanligaste) inte tillåten.
En annan sak som kankse kommer att börja gälla om några år är att alla katter ska ha möjlighet att vistas utomhus. En undersökning som SLU ha gjort visade att 62% tyckte att katter ska få vistas utomhus, men att 69% av dem inte tyckte att deras katt hade behov av att vara ute... Jag diskuterade det med några i klassen och alla vi höll med om att så är faktiskt verkligheten. Jag tycker att alla katter borde få springa ute, men inte nödvändigtvis fritt. Jag tror inte att de i städerna skulle tycka om att ha katter springande överallt, men att katter i koppel skulle vara mer accpterat. Min katt får bara vara ute på balkongen, som är innätad eftersom att det också står i djurskyddlagen. Frågan är om det kommer att räknas som en möjlighet att vistas utomhus i framtiden...
