Tillbaka i Skara!
Jag vet inte hur många inlägg jag har börjat med att säga att tiden går så himla fort, men jag vet inte hur jag annars ska uttrycka mig! Jag kan inte förstå att det redan gått tre veckor sedan jag åkte från lägenheten hem till Härnösand och att jag nu är tillbaka i lägenheten igen.
Fast det är klart, om man har något att göra varje dag så går tiden fort. Jag har jobbat fyra dagar, hälsat på släkten, firat jul, tränat med HAIK flera gånger, shoppat i Birsta, gjort rent sköldpaddsakvariet, åkt skridskor med vännerna, firat nyår, sett Timrå-MODO live (4-1 till Timrå, jippie!), sett Timrå-HV71 (2-2) och Modo-Rögle (4-2?) på tv, blivit sjuk... Ändå känns det som att jag aldrig lämnat lägenheten.
Det är svårt att förklara, men det är som att att vara i Härnösand och att vara i Skara är två helt olika verkligheter som på något vis inte hänger ihop. Jag vet inte vilken av dem som jag tycker bäst om. I Härnösand har jag vänner, minnen och framförallt familjen! I Skara har jag skolan, nya vänner (och gamla inom räckhåll), pojkvännen, bandyn, Missan, framtiden?
Det jag saknar mest när jag är i Skara är familjen, släkten, Tjädrarna, Kling och snön! I Härnösand känner jag även trygghet, jag kan staden och vet att jag har jobb där om det skulle behövas. Även om det är skitjobb så är det dock jobb.
I Skara har jag nya vänner, utbildningen som ska säkra min framtid, min första egna lägenhet och över 30 släktingar (som jag bara känner 3 st av). I Göteborg har jag Adde (som är underbar) och bandyn med laget. Här nere känns dock allt väldigt nytt och inte lika tryggt som i Härnösand...
Det känns fel när jag säger att jag åker hem till Skara, för i första hand är Härnösand mitt hem. Your home is where your heart is sägs det, men om man har hjärtat på flera ställen då? Jag älskar min familj (där räknar jag även in min faster Sussie och mina kusiner Elin och Ida), min pojkvän, alla mina vänner, Missan, Tindra, sköldpaddorna och bandyn men alla är ju inte på samma ställe, hur ska jag då veta var mitt hem är?
Hmm, tål att funderas på...
Fast det är klart, om man har något att göra varje dag så går tiden fort. Jag har jobbat fyra dagar, hälsat på släkten, firat jul, tränat med HAIK flera gånger, shoppat i Birsta, gjort rent sköldpaddsakvariet, åkt skridskor med vännerna, firat nyår, sett Timrå-MODO live (4-1 till Timrå, jippie!), sett Timrå-HV71 (2-2) och Modo-Rögle (4-2?) på tv, blivit sjuk... Ändå känns det som att jag aldrig lämnat lägenheten.
Det är svårt att förklara, men det är som att att vara i Härnösand och att vara i Skara är två helt olika verkligheter som på något vis inte hänger ihop. Jag vet inte vilken av dem som jag tycker bäst om. I Härnösand har jag vänner, minnen och framförallt familjen! I Skara har jag skolan, nya vänner (och gamla inom räckhåll), pojkvännen, bandyn, Missan, framtiden?
Det jag saknar mest när jag är i Skara är familjen, släkten, Tjädrarna, Kling och snön! I Härnösand känner jag även trygghet, jag kan staden och vet att jag har jobb där om det skulle behövas. Även om det är skitjobb så är det dock jobb.
I Skara har jag nya vänner, utbildningen som ska säkra min framtid, min första egna lägenhet och över 30 släktingar (som jag bara känner 3 st av). I Göteborg har jag Adde (som är underbar) och bandyn med laget. Här nere känns dock allt väldigt nytt och inte lika tryggt som i Härnösand...
Det känns fel när jag säger att jag åker hem till Skara, för i första hand är Härnösand mitt hem. Your home is where your heart is sägs det, men om man har hjärtat på flera ställen då? Jag älskar min familj (där räknar jag även in min faster Sussie och mina kusiner Elin och Ida), min pojkvän, alla mina vänner, Missan, Tindra, sköldpaddorna och bandyn men alla är ju inte på samma ställe, hur ska jag då veta var mitt hem är?
Hmm, tål att funderas på...
Kommentarer
Trackback
