Annis

Nu har det gått två veckor sedan jag hämtade hem Aron från uppfödaren och han är den mest underbara hunden på jorden! Fast det tycker väl alla om sina djur så det säger egentligen inte så mycket...

Aron är en tervueren, dvs en långhårig belgisk vallhund.  Han är 6½ månader gamal och bodde tidigare hos uppfödaren tillsammans med sin mamma, pappa och fyra kullsyskon strax nedan för Skellefteå. För två veckor sedan tog jag med mig Malin till Skellefteå för att kolla på Aron, och jag blev fäst vid honom på en gång. Han stod på altanen med sin pappa och skällde ut oss och både han och pappan kom springande och hälsade på oss. Efter att ha pratat med uppfödaren och hans fru ett tag kom vi överens om att jag skulle ta med mig Aron hem på foder för de trodde på honom som avelshund.

Ja, det betyder att de kan ta tillbaka honom om de skulle vilja, men de sa att om de inte fanns stora skäl för det skulle inte det komma på fråga. De vill att jag ska ställa ut honom, göra mentalbeskrivning och ev. tävla med honom och om han blir fin när han är vuxen vill de använda honom i avel. Efter fem parningar eller när han fyllt fem år blir han min på riktigt!

Aron är snäll, tystlåten, lättlärd, lugn inomhus och vild utomhus. Han gör allt för att undvika bråk så därför har det gått över förväntan med Missan och Tindra. De behöver bara gå mot honom så går han undan. Det gäller för övrigt alla andra också, vilket är något som jag försöker träna bort. Han är inte van vi andra människor och än så länge är det bara jag som kan gå fram till honom utan att han går i väg, men mamma och Emma har fått klappa honom och han har varit framme och nosat på flera andra. Jag tror att han är nervös för han inte vet vad vi vill honom, han har inte lärt sig att läsa människor ordentligt. Han gör allt han kan för att visa att han inte vill bråka, vänder bort huvudet, gömmer svanstippen och om det inte hjälper går sin väg.

Han går bra att ha lös, kommer på inkallning men ofta vill han visa upp pinnen, bollen eller leksaken och då stannar han percis utom räckhåll. Men när man inte leker med honom kommer han gärna fram till en och blir klappad. Det jag tränar mest nu är kommandona stanna och vänta. Det går bra, men har kommit på att jag gått för fort fram. Trodde att Aron förstått vad jag menade med stanna, men det hade han bara delvis. Om han är vid sidan eller bakom mig stannar han och står kvar men när han är framför mig stannar han och fortsätter att gå när jag går framåt, det är inte riktigt det som är meningen... Så nu tränar jag stanna och börjar gå runt honom för att han ska förstå att det är meningen att han ska stå stilla tills jag säger att han får gå igen.

Borstning och kloklippning går också bra, han är snäll och fin! Det enda jobbiga är det med andra personer, men ingen är perfekt, iallafall inte till att börja med ;)