Annis

Jag tycker nästan lite synd om Aron. Han ligger utslagen vid mina fötter med Ayo liggande på sig, även hon utslagen.

Det har varit en lång men roligt vecka. I måndags var vi på studiebesök på en strusfarm. Det var kallt men väldigt intressant. Jag visste inte att strutsar var ett så spännade djur. Visste du att ett alfapar kan ha 200 kycklingar efter sig i det vilda? När två par stöter på varandra slåss dom och vinnarna tar över förlorarnas kycklingar. på eftermiddagen fick Aron träffa rottisen Nero. Jag ville se hur Aron beter sig mot en dominant hund. Det gick jättebra. Båda blev uppspelta och det var mycket drag i kopplet när vi gick en promenad tillsammans och de kunde inte riktigt komma överrens om vem av dem som var högst men på slutet stod de och luktade på samma ställa utan bråk. Jag trodde att Nero skulle vara mer bestämd och tycka ner Aron, men att han blev osäker och tydligen sänder Aron ut starka signaler. Nero var på ett helt nytt ställe också, så det kan ju ha gjort att han inte kände sig hemma, men det var roligt att se hur han och Aron kommunicerade med varandra.

I tisdagskväll var det överlåtningsbowling med kåren. Jag och Christoffer är nu officiellt ordförande för Aktivitetsutskottet. Vi blev bjudna på middag av kåren tillsammans med de andra ordförandena och sedan bowlade vi, inte min starkaste sida precis... Aron fick vara hemma hos Elle och Ayo och busa på.

I onsdags fick Aron vara hemma hos Hicky eftersom jag skulle vara i skolan hela dagen och hade det första aktivitetsmötet på eftermiddagen. Konstigt nog ville inte Hicky och Aron leka i snön som de alltid brukar vilja men de tog igen det inomhus istället, men då var jag och erika i skolan så det fick robban ta hand om. På kvällen förljade Elle och Ayo med hem och gick med på hundpromenaden. Den här gången var vi hela 16 hundar! En hund gjorde utfall mot andra hundar som kom nära men det visade sig sedan bero på att den hade höftledsfel och husse inte visste om att han hade ont av det. Inte konstigt att han inte ville att någon skulle komma nära!  Både Aron och Ayo tyckte promenaden var jättekul och var väldigt trötte efteråt.

I torsdag natt, vid tolv, kom Martina på besök med Baccus och Enya. Vi började med att gå en långpromenad då Enya är osäker på andra hundar. Hon skällde konstant i en kvart och väckte troligen halva grannskapet eftersom hon tyckter att anfall är bästa försvar. Vi kom fram till att Martina skulle ta tag i Enya för att få tyst på henne och sedan avleda henne så fort han stannade och kollade på Aron. Vi gick hela tiden och efter en timme kunde jag och Aron gå strax framför Enya och hon  började intressera sig för mig. Då började jag droppa godis åt henne och sedan förstod hon att Aron inte alls var farlig. Allt som krävdes var tid, tålamod och beröm i rätt tillfälle.

Redan igår kväll såg vi att tålamodet kvällen innan hade gett resultat. Tanken var att jag skulle vara hundvakt åt Ayo om hon och Enya kom bra överrens. Enya skällde inte alls lika mycket och avståndet kunde vara mycket kortare,dock är hon en minipolis som inte tycker om att någon av hennes flockmedlemmar ( i det här fallet Baccus och Aron) interagerar med en utomstående. När någon av dem hälsade på Ayo började hon skälla som en galning igen. Därför satte vi hanarna i bilen och gick en till sväng med bara Enya och Ayo. Vi provade med att släppa dem som en sista utväg och de började leka med varandra. Ayo tyckte dock att det var lite för hårdhänt så vi valde att hitta någon som kunde passa henne tills i eftermiddag istället och idag efter att Martina & Co. åkt hämtade jag henne.

Därför har jag två utslagna hundar just nu, men Aron är nog tröttast efter att ha träffat olika hundar varje dag den här veckan...

Måste tala om att Martina tog med sig en soffa till mig också, som är jättesnygg och jätteskön! Men historian om soffan kan jag skriva i ett separat inlägg om jag får tid någon gång ;)

Bilder från hundveckan kommer!