Annis

När jag tränade lydnad med Aron idag hörde jag en katt som jamade. Jag tänkte att när jag var klar så skulle jag kolla i träden om någon katt fastnat där. Kvällen innan såg jag nämligen grannens katt bli uppjagad av skator och kajor i ett av träden i närheten. Sen ser jag helt plötsligt någon liten svart sak springa över vägen. Först trodde jag att det var en sork eller liknande men då hörde jag att den jamade. Jag band fast Aron och gick iväg för att ta en närmare titt. Det såg ut som att den hade ett halsband, men när jag fått tag i den visade det sig att det hade den så klart inte. Det var en liten, rädd, mörk och lurvig kattunge med stora ögon som kollade på mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag betsämde mig för att bära med den hem och lämna Aron i lägenheten och sen gå och kolla om någon visste vem katten kunde tillhöra. Men då den var så liten, max åtta veckor gammal, kändes det som att mamman troligen var en vildkatt. Dessutom kändes den väldigt tunn också, men det var värt ett försök. Katten fick sitta innanför min jacka när jag gick runt och frågade folk jag träffade ute om de hade någon aning om vart katten hörde hemma. En timme senare var jag inte klokare.

Så där stod jag med en liten kattunge innanför jackan och visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde ju inte lika gärna bara släppa den och låtsas som att inget hänt. Så jag bestämde mig för att ta med den in. Sagt och gjort! Sen ringde jag till Skara katthem och blåstjärnans djursjukhus för att fråga vad jag skulle göra med den. Skulle den få mat? Var det något speciellt man skulle kolla efter för att se om den var sjuk och så. När jag sen började kolla igenom den upptäckte jag att öronen var smutsiga, den var mager och det kröp saker i pälsen på den.

Vid det laget var jag väldigt lättad över att jag bara haft den i mitt knä och inte låtit Aron eller Missan nosa på den. Jag ville inte göra så att mina djur fick ohyra och därför stängde jag in den lilla stackaren i badrummet och gav den lite mat och vatten. Väldigt lite mat för att inte magen skulle få en chock om den varit tom ett tag.

Jag funderade igenom situationen igen. Nu hade jag ansvar för den här katten, jag gjorde ett val redan då jag fångade in den så nu kunde jag inte bara släppa den igen. På katthemmet hade de fullt och som vanligt då det händer något så är det helg och alla affärer är stängda. Med tanke på Missan och Aron kändes det inte bra att ha den i lägenheten så jag ringde till en klasskompis och frågade om råd. Hon sa att jag kunde komma och lämna den hos henne.

Nu är den hos henne och vi tror att det är en liten kille. Vi tvättade den med grönsåpa som vi hört ska vara bra mot löss och loppor. Grundat på det vi kommer ihåg från mikorbiologin förra terminen så är det löss kattungen fått och pga av resistens-risken måste man få det bekräftat av en veterinär för behandling. Efter badet, som han inte tyckte var så kul, fick han lite mer mat som han kastade i sig. Vi har även noterat att han kliar sig i öronen så han har troligen öronskabb också och med tanke på lukten som kom fram när vi tvättade honom så är han, eller mamman, troligen en ladugårdskatt.

Jag har redan kommit fram till att kattungen är mitt ansvar nu, så imorgon ska jag ringa till veterinären och höra om vi kan få komma. Sen får vi se vad som händer. Om han blir frisk återstår att se om han hunnit bli förvildad eller inte... Men förhoppningsvis har Tindra fått en ny kompis ;)