Annis

Igår zappade jag och fastnade på en dokumentär på femman som handlade om en kvinna som vägde över 400 kg.

Hon var bara 29år och tvåbarns-mamma. Jag såg bara sista halvan av dokumentären, men jag kunde inte slita mig. Hade precis varit ute och sprungit, men kom mig inte för att hoppa in i duschen ens. Kvinnan hade bestämt sig för att genomgå en magsäcksoperation som skulle göra att hon skulle känna sig mätt efter att ha ätit 100g.

Det skulle ta ett år för henne att helt återhämta sig efter operationen och efter tre till fyra år skulle hon vara "normalviktig", vad nu det är. Det var en farlig operation men hon betsämde sig för att göra den för att hon kände att henne döttrar varit utan sin mamma allt för länge, den äldsta dottern var 12 år.

Kvinnans pappa hade varit hennes personliga assistent och enligt honom hade hon alltid forssat i allt hon tyckt var gott. Hon kunde äta 8 st big mac när de var på mc donalds! När hon tillslut blev så överviktig att hon inte kunde kliva ur sängen fortsatte han att köpa snacks och snabbmat åt henne. Är inte han "medbrottsling" då? Borde det inte vara hans plikt att se att hans dotter inte äter ihjäl sig? Han hade ett val, han kunde vägra köpa chips, godis, dricka, pizza, hamburgare och bacon till henne, men det gjorde han inte, varför? Trodde han att han gjorde sin dotter en tjänst? Vad trodde han skulle hända med hans barnbarn? Insåg han inte hur barnbarnen påverkades av att ha en mamma som inte kunde lämna huset och hitta på saker med dem? Som kvinnan sa, hennes döttrar kunde inte ens krama henne. De, och hon, fick nöja sig med att krama hennes arm, som de inte heller nådde runt.

Hon var den största kvinnan någonsin som skulle gå igenom magsäcksoperationen och ville att media skulle vara med före, under och efter operationen. På så sätt hoppades hon att fler överviktiga som är fångad i sin kropp och i sin säng skulle inse att de inte kan fortsätta leva på det viset. Hon var glad om hon kunde påverka en enda person...

Operationen gick bra, hon gick ner 25kg på mindre än två veckor, men på hennes dotters 13års dag, två veckor efter operationen, dog hon av hjärtstillestånd...

Mediapådraget blev stort och efter ett år hade 2 miljoner överviktiga anmält sig till viktminskningsprogram. Flera av dem fick man riva väggarna i deras hem för att kunna få ut. Det väcker många frågor. Varför måste något tragiskt hända för att människor ska inse att det kan hända en själv? Hade det blivit lika stort om kvinnan överlevt? Hur kan en människa bli så stor utan att någon reagerar?