Hundägare, 5:e veckan

Det har redan gått fem veckor, helt otroligt. Men samtidigt känns det som att jag har haft Aron hur länge som helst. Det är en konstig känsla, det känns som att allt är nytt men samtidigt inte. Det är svårt att beskriva, men på något sätt känns det som att jag varit med om det här förut. Kanske beror det på att jag så länge drömt om att ha en egen hund så att jag redan tänkt på alla möjliga situationer.

Aron har utvecklats mycket under de sista tre veckorna. Han vågar ta för sig mer nu och låter nyfikenheten ta över mer och mer. På promenaderna vågar han gå längre ifrån mig, men har alltid koll på var jag är och lyssnar på mina kommandon. Han har blivit jätteduktig på att stanna när jag säger till. Inkallningen går också bra, även fast han inte alla gånger stannar vid mig utan kan springa runt mig och vill leka, men han kommer iallafall. I fredags var jag på grill/kräftkväll hos en klasskamrat. Vi var ca 12 personer och Aron var så klart med. Det gick jättebra utomhus, då sprang han runt och ville leka med allt och alla. Inomhus var det lite jobbigare då han ville ha koll på alla men när vi satte oss och åt lade han sig under bordet vid mina fötter och somnade. Under kvällens gång var han framme och nosade på alla och flera stycken fick dessutom klappa honom lite grann. Svansen var framme i stort sett hela tiden!

Nu när det känns som att han kan grunderna i vardagslydnaden har jag börjat träna att gå fot men honom. Det går sakta framåt, jag har ökat från några steg till några meter. Det första jag vill att han ska förstå är att jag vill att han ska vara vid min sida och att kopplet inte ska vara spänt. Jag tycker att det är det som är grunden, när han är säker på det kommer jag lägga in sättandet och sedan följandet.

Vi har även börjat göra lite uppletande men jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare där. Aron har förstått att när jag säger leta ska han springa iväg och hitta saken som jag gömt. Han tycker att det är jätteroligt, men jag tror att jag har gått för fort framåt för han använder inte nosen så mycket utan mer synen känns det som. När jag gömmer godis i lägenheten och säger leta användet han dock nosen för då har han inte sett exakt var jag gått eftersom han får sitta i ett annat rum medan jag gömmer godiset, eller leksaken. Jag har fått ett tips om att man kan änvända strumpor också. Man lägger en strumpa som man haft på sig tillsammans med rena och sen ska hunden hitta rätt strumpa, kan vara värt ett försök :D

Största orosmolnet just nu är hur han klarar av att vara ensam flera timmar. Jag tror att om jag bara tar ut och leker ordentligt med honom innan kommer han troligen gå och lägga sig. Jag tänker sätta upp en i trappuppgången med mitt nummer om han skulle skälla för mycket, bara för att. Men jag tror och hoppas att det kommer att fungera bra. Grannarna har inte hört av honom när jag ensamtränat honom så det borde inte vara några problem. Dessutom är Aron så himla morgontrött, efter att han har fått mat och gått ut vid sju-tiden på morgonen brukar han ligga och sova fram till tolv på dagarna och då kommer jag hem.

Vi är minst fyra stycken i klassen som skaffat hund i sommar, det är lite kul :D Hoppas att vi kommer kunna träffas och träna tillsammans!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0