Familjen är viktig...
Imorse åkte familjen hem igen. Lägenheten känns fortfarande lite tom...
Även fast vi inte gjorde något särskilt i helgen, förutom att hälsa på moster Ulla, var det ändå roligt att de var här. Familjen är något alldeles speciellt, något som du bara har en av. Ingen familj är likadan som din, det kanske finns en annan familj som du skulle vilja vara med i, men den är fortfarande inte din! Hur mycket man än bråkar, klagar eller tjafsar så är det ändå något speciellt med ens egna familj, de som man växt upp med och som sett dig växa upp. Ändå är det konstigt att det ska vara så himla svårt att prata med varandra, eller det varierar säkert från familj till familj, men det jag menar är att det ska vara så svårt att tala om vad man känner för sin familj! Alla känner i och för sig alla tillräckligt väl för att veta vad den andre känner, men ibland skulle det vara skönt att prata om hur man känner det också och inte bara gå iväg...
Jag har alltid tyckt att det är lättare att skriva något än att säga det, till och med här där verkligen vem som helst kan läsa det jag skriver, kan jag skriva saker som jag inte säger till min familj. Om det är något viktigt jag vill säga så skriver jag det först; här, på en bit papper eller på ett kort, det spelar egentligen ingen roll var jag skriver ner det. bara jag får se hur det ser ut och om jag tänkt igenom det tillräckligt... Först då kan jag verkligen bestämma mig för om jag ska säga det, vara tyst eller lämna lappen eller kortet till personen...
Aja, nu är det bara tre veckor kvar innan matchen mot Haik, bussresan hem och jul!
Även fast vi inte gjorde något särskilt i helgen, förutom att hälsa på moster Ulla, var det ändå roligt att de var här. Familjen är något alldeles speciellt, något som du bara har en av. Ingen familj är likadan som din, det kanske finns en annan familj som du skulle vilja vara med i, men den är fortfarande inte din! Hur mycket man än bråkar, klagar eller tjafsar så är det ändå något speciellt med ens egna familj, de som man växt upp med och som sett dig växa upp. Ändå är det konstigt att det ska vara så himla svårt att prata med varandra, eller det varierar säkert från familj till familj, men det jag menar är att det ska vara så svårt att tala om vad man känner för sin familj! Alla känner i och för sig alla tillräckligt väl för att veta vad den andre känner, men ibland skulle det vara skönt att prata om hur man känner det också och inte bara gå iväg...
Jag har alltid tyckt att det är lättare att skriva något än att säga det, till och med här där verkligen vem som helst kan läsa det jag skriver, kan jag skriva saker som jag inte säger till min familj. Om det är något viktigt jag vill säga så skriver jag det först; här, på en bit papper eller på ett kort, det spelar egentligen ingen roll var jag skriver ner det. bara jag får se hur det ser ut och om jag tänkt igenom det tillräckligt... Först då kan jag verkligen bestämma mig för om jag ska säga det, vara tyst eller lämna lappen eller kortet till personen...
Aja, nu är det bara tre veckor kvar innan matchen mot Haik, bussresan hem och jul!
Kommentarer
Trackback
