Självisk?
I snart ett år har jag gått och grubblat över en sak, och som vanligt så ju mer man grubblar över något dessto större blir det...
För tio månader sen fick jag höra att jag var en självisk person, och jag har inte kunnat slutat fundera på om det är sant eller inte. Jag har alltid fått höra motsatsen, att jag är en väldigt omtänksam person! Fast självisk och omtänksam är kanske inte riktigt samma sak...
Jag fick höra att jag var självisk eftersom att jag tänkte mer på mig själv än på min värdfamilj i USA när jag åkte hem med kort varsel. Jag kan förstå att hon tyckte att jag var självisk som brydde mig mer om mig själv än henne och hennes familj, men vem sätter inte sig själv i första rummet? Handlar det om ens egna nära och kära så är det ju en helt annan sak, men i det här fallet kan jag tycka att hon också var väldigt självisk för att inte säga egoistisk som inte brydde sig ett dugg om hur jag mådde...
Men ända sen den dagen har jag funderat på varför jag gör vissa saker, är det för att jag är självisk eller för att hjälpa någon annan? Som idag till exempel, jag skjutsade mormor & morfar till Norrfällsviken och på vägen hem försökte jag och morfar hitta en radiofrekvens som fungerade, men lyckades inte. Efter ett tag frågade jag om de ville lyssna på dansband (det låg kassetter med vikingarna, sven-ingvars m.fl. i bilen när jag fick den av morfar) istället för radiostörningarna, och resten av vägen lyssnade vi på Vikingarna, som inte är min favoritmusik precis... Så, frågade jag om de ville lyssna på dansband för att vara snäll mot dem eller för att jag inte stod ut med radiostörningarna? Var jag omtänksam eller självisk?
Jag har även funderat på det val jag gjort att äta vegetariskt. Är jag självisk som gjort det valet? Jag vet att det finns många som tycker att det är jobbigt med vegetarianer eftersom de tycker att det blir jobbigare med mat och så vid speciella tillfällen. Men är inte de själva själviska då?
Ju mer jag tänker på det, ju mer känner jag mig som en hund som jagar sin egen svans. Det går bara runt, runt, runt, men tjänar ingenting till...
Naaw, det där känner jag igen mig i...
Jag skulle säga att det inte finns ett allmänt svar på den frågan, man får tänka efter varje gång, i fallet med din värdfamilj i USA så skulle iaf jag säga att de fick skylla sig själva, du stod ut längre än vad jag tror att jag skulle gjort, och många andra med mig.
Jag har aldrig haft anledning at tycka att du är självisk, så antingen är du extra snäll mot mig eller så är du inte alls självisk ;P
Och i sådana situationer som i bilen så spelar det ju ingen roll, så länge alla är nöjda är anledningarna till handlingar ganska oväsentliga.
Kramar!
